Hela Gotland skall leva, får inte vara en orkeslös paroll
Vi vinner inget på att odla striden mellan stad och land eller gnälla över landshövdingens sommarfest, skriver Lennart Lindgren i ett svar till Ingrid Thunegard.
Foto: Krister Nordin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Nu drabbas Visby innerstad på samma sätt som landsbygden." Så skriver Ingrid Thunegard i en kommentar till min krönika häromdagen. Tyckte jag mig höra ett "ha, ha" därefter?
Nej, det var nog bara en hastig tanke. Att skapa motsättningar mellan stad och land, centralt och lokalt, vi och dom har aldrig lett till något konstruktivt.
Men någon sorts spänning dem emellan kommer nog alltid att finnas och kan, rätt tillvaratagen, ge energi. Att se staden och de större samhällena som motorer för utveckling dessutom. Motvilligt får vi väl också acceptera, att människan tycks gilla att klumpa ihop sig. I byar, i samhällen och i städer.
Många skolor läggs ner
Men på den här lilla ön borde det inte vara några svårigheter att få hela Gotland att leva. Det skall inte behöva vara problem i Slite av det slag som du Ingrid skriver om nu och tidigare. Det skall inte behöva hända, det som händer på Fårö, att distriktssköterskan dras in (trots engagerade och sakliga protester) och att skolan snart läggs ner.
Det skall inte behöva hända att så många skolor läggs ner runt om på Gotland. Att butiker tvingas lägga ner på landsbygden, samtidigt som det ena köpcentret efter det andra tillåts byggas, som tvingar fram ett ökat bilåkande i ekokommunen. Jag är också bekymrad över denna "utveckling". "Hela Sverige skall leva" har hittills varit en orkeslös paroll.
Poängen med mitt inlägg i onsdagens GT var att peka på kommunens, länsstyrelsens, Sida:s och Landsarkivets ansvar för en levande Världsarvsstad. Ett ansvar som man inte tar och inte ens tycks reflektera över. Här faller kritiken främst på kommunen, som har det formella ansvaret att slå vakt om och varsamt utveckla världsarvet. Ett världsarv som hela Gotland skall kunna vara stolta över.
Vi är rörande överens, Ingrid, att konsekvensbedömningar inte är kommunens bästa gren. Detta tycks gälla alla kulörer i maktpositionen. Bekymmersamt är det också att planer och visioner är så svåra att förverkliga.
Staden och makthavarna
Nu gör man ett nytt försök att nå de 65 000 invånarna i Vision 2025. Orden är sköna att se, men kan bli hånfulla när verkligheten tränger sig på. Ständigt en klyfta mellan vision och verklighet. Varför är det så? Det handlar definitivt inte bara om pengar.
Dock kommer vi ingenstans med att hacka på staden och på makthavarna. När Ingrid Thunegard skriver att landshövdingens kändisparty (en omhuldad hackkyckling) bör hållas i Badhusparken i Slite, så höstar hon bara billiga poäng.
För inget görs, som bekant, för sina fels skull, utan för sitt värdes skull. Det är en god grund för kritiskt tänkande. Ofta har landshövdingen satt sina gäster i arbete, har jag förstått. Arbetat fram intressanta idéer för utveckling. Att det sedan händer, det som ofta händer, att det inget händer, ja det får man se till att göra något åt.
Bra och gynnar kreativitet
Jag vill gärna se en bred debatt om hur Gotland kan utvecklas. Att gå från ord till handling, från planer till förverkligande, från nedläggning till utveckling, från uppgivenhet till hopp, från passivitet till jävlar anamma. Nyligen pekade jag på denna sida på 20 skäl varför Gotland är så bra och gynnar kreativitet och utveckling.
Det finns så många möjligheter till utveckling på den här fantastiska ön, som kan leda till hopp och livslust i vartenda hörn. Som sätter igång den uppåtgående spiralen. Så många frön som kan gro i den goda myllan.