Hetsjakten på kvinnor som är ledare måste få ett slut
Mona Sahlin och Margot Wallström är duktiga kvinnliga ledare. Nu måste hetsjakten på Mona Sahlin få ett slut, skriver Hanna Westerén.
Foto: FREDRIK PERSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men, kritiken kommer numera också ständigt inifrån våra egna led och den riktas uteslutande mot två personer, Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin. Vad är det som står på?
Kritiseras dessa kvinnor extra hårt för att de gör ett extra dåligt jobb? Nej, allt annat. Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin gör båda två förmodligen mer än varje man i samma ställning. Ändå ständigt ifrågasatta. Inte utifrån vad de faktiskt gör, utan för vad de är: KVINNOR.
Drevet mot Mona Sahlin
Än idag, år 2009, verkar det finnas något djupt provocerande med kvinnor i ledarposition. Och hur en kvinna än vänder sig i egenskap av ledare är hon i stort sett dömd att skällas ut. Av vissa för att hon leder för "mjukt", av andra för att hon använder samma metoder som en man hade gjort. Saker som med lätthet glöms bort när en man ställt till det för sig, förföljer en kvinna till döddagar.
Framför allt provoceras jag som kvinna och socialdemokrat av drevet mot Mona Sahlin. Precis som varje annan människa har hon sagt och gjort saker som hon säkerligen ångrar, och som hon, om någon, fått äta upp flera gånger om. Men, det som bör betänkas, upprepas och hängas fram inte minst i socialdemokratins egna led är att en enhällig partikongress har valt Mona Sahlin att leda vårt parti.
Ändå har hon knappt fått chansen att verkligen leda partiet, innan det dyker upp avgångsupprop, svekdebatter och liknande. Det ledarskap som Mona Sahlin står för är ett annat än det som föregick henne och det är jag glad för. Mona Sahlin leder partiet på ett helt annat sätt än sina föregångare, öppnare och mer demokratiskt.
Vi bygger numera vårt parti tillsammans, och det ska i så fall gälla också i motgång. Men, när det börjar blåsa snålt, ja då står Mona Sahlin där, i stort sett helt ensam, med ett avgångsupprop som salt i såren. Hur svag är vår rörelse om den enda ledare vi klarar av att ledas av måste peka med hela handen för att vi ska känna oss trygga?
Öppnare och mer lyssnande
Mona Sahlin står för det som så många av oss säger oss vilja uppnå -- inte minst ett öppnare och mer lyssnande parti. Mona Sahlin har också sagt sig vilja lyssna även till partiets kärleksfulla kritiker, men de ord och gärningar som riktats mot Mona Sahlin de senaste månaderna har inte varit kritik utan rena hatkampanjer, mot Mona Sahlin personligen.
Vad lätt det verkar vara att glömma att Mona Sahlin inte heller fattar alla beslut själv. Hon har en partistyrelse bakom sig, men så fort det börjar knaka i fogarna är det enbart hennes huvud på ett fat som begärs. Det är så viktigt att Mona Sahlin får det stöd hon behöver, som partiledare för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti. Hon måste få chansen att leda partiet som Mona, utan förväntningar om att det ska ske som på Tages, Olof, Ingvars eller Görans tid.
Kanske är det helt enkelt så, att det inte är Mona Sahlin som ska visa sig värdig att leda oss, utan kanske är det vi socialdemokrater som måste bevisa, att vi faktiskt kan hantera det öppnare, friare ledarskap vi sagt oss sakna så länge?!
Leder Sverige in i framtiden
Om enkom Mona Sahlin tillräckligt ofta beskylls för de betyg socialdemokraterna får i olika opinionsmätningar, blir det till slut en sanning att det enda vårt parti är, är Mona Sahlin. Jag tycker Mona Sahlin är fantastisk, men socialdemokraterna är större än så och det är inte bara upp till Mona Sahlin att bevisa det.
Det vilar på alla oss socialdemokrater att visa att vi har en politik som leder Sverige och Gotland in i framtiden. Hetsjakten på Mona Sahlin måste få ett slut. Det enda den resulterar i är ett gigantiskt bakslag för jämställdheten och bränsle för socialdemokratins motståndare.