Högerns sagor om vem som får gå
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Fredrik Reinfeldt (m) reser land och rike runt för att fånga upp svenska levnadsöden, som han kan foga till sin berättelse om det svenska samhället. Utan att reflektera över att det bara blir fråga om ögonblicksbilder, inte ens ett försök till någon form av helhetsskildring.
Svenskt Näringsliv, som ju står Fredrik Reinfeldt och hans kamrater nära, är också de i berättartagen. Dock väljer Svenskt Näringsliv att berätta sagor.
Det är tur att till och med de själva har vett att kalla dem just sagor. Sagor får man ju av hävd ta med en nypa salt. Vilket man sannerligen bör göra med de här sagorna.
Sagorna stridsrop mot facket
Sagorna publicerades på Svenskt Näringslivs hemsida strax före jul. Trots att de väckt mycket ont blod finns de fortfarande tillgängliga för läsning.
Från Svenskt Näringslivs sida menar man att man är glad att man kunnat väcka debatt. Nog har man väckt debatt, men inte bara det. Sagorna är samtidigt ett stridsrop, inte minst gentemot fackförbunden. Var det tanken från Svenskt Näringslivs sida?
Det finns flera sagor att ilskna till över. Den som sticker mest i ögonen är den saga som fått namnet "Sagan om flickan som inte fick chansen". Där riktar Svenskt Näringsliv in sig på turordningsregeln i svensk arbetsrätt.
Oumbärlig välutbildad kvinna
I sagan ojar man sig över att en ung, välutbildad kvinna måste sluta först av alla när ett företag gör nedskärningar.
"Flickan" måste sluta då reglerna i landet (läs Sverige) där hon bodde sa att "det inte spelar någon roll hur mycket man kan, eller hur bra man är, utan den som har jobbat kortast tid måste alltid gå hem".
Det påståendet är värt att diskutera på mer än ett sätt. Dels är det inte helt sant att "flickan" ovillkorligen måste sluta först av alla. Om "flickan" är just så oumbärlig som det påstås, kan hon faktiskt, med lagstöd, undantas från turordningsregeln.
Därtill känns det medlidande som Svenskt Näringsliv försöker uppamma för "flickan" väldigt krystat. Om hon är just så ung, kompetent och välutbildad som hon framställs, är sannolikt hennes chanser till ett rikt arbetsliv betydligt större än till exempel de äldre anställda som "sparas" på ett företag där de eventuellt arbetat hela sitt vuxna liv.
Där de investerat sitt arbetsliv och kanske uppnått en ålder där deras attraktionskraft för nya arbetsgivare dessvärre sannolikt minskat.
Utöver "flickans" uppenbara fördelar som ung, nybakad akademiker, bör det tilläggas att turordningsregeln är något som fack och arbetsgivare kunnat enas om under lång tid.
Den kan rent av sägas vara en bidragande orsak till den fred som rått på den svenska arbetsmarknaden, samma fred som tillåtit det lilla landet Sverige att nå i vissa avseenden otroliga framgångar.
Rucka på turordningsreglerna?
Har Svenskt Näringsliv för avsikt att i större utsträckning än tidigare börja rucka på turordningsregler och andra trygghetsfunktioner? Vädrar man kanske morgonluft när arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (m) sitter vid rodret?
Jag hoppas verkligen att Littorin har vuxit i sin kostym och tar ansvar för den svenska arbetsmarknaden, och freden och tryggheten på den.
Förhoppningsvis pallar han trycket och visar att han är för gammal och för vis för att tro på sagor, oavsett om Svenskt Näringsliv eller någon annan författat dem.