Högerpolitiken ökar utanförskapet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En lågkonjunktur är absolut ingen ursäkt för passivitet, men så väl Fredrik Reinfeldt (m) som Anders Borg (m) tycks tycka just det. Att lågkonjunktur är en giltig ursäkt för att göra mest ingenting.
Visst kan man "vänta ut" en lågkonjunktur, men de konsekvenser det får för många medborgare är oerhörda. Reflekterar herrarna Borg och Reinfeldt över det?
Ofinansierade skattesänkningar
I den här typen av läge vore det på sin plats att investera. Vi vet alla att borgerligheten har sparat stålar i ladorna. Tanken med detta är att kunna bjuda på "valgodis" 2010. Men, Sverige behöver pengarna, investeringarna nu!
För att förhindra en fördjupad lågkonjunktur kan till exempel Anders Borg med fördel se till att pensionärer och barnfamiljer får mer kvar att leva av och därmed konsumerar mera. Men, icke.
Däremot satsar man på det som Mona Sahlin så passande kallade "ofinansierade skattesänkningar för dem av oss som redan innan hade det allra bäst". Egentligen föga förvånande från en borgerlig statsminister, men samtidigt är det just Fredrik Reinfeldt som kallat sig folkets statsminister. Det är ett uttryck som förpliktar, och som kräver att man värnar om en väldig massa människor, speciellt i ett kritiskt ekonomiskt läge.
Att satsa på utbildning är alltid en god investering och det behövs utbildning nu - i dessa tider av massvarsel.
För det är ju faktiskt så, att det som kännetecknar en stor del av de människor som borgerligheten brukar bunta ihop i "utanförskapet", faktiskt befinner sig där de gör, eftersom de inte har den utbildning som krävs för att kunna ta de arbeten som står till buds.
Men sådana "utsvävningar" anser sannolikt herrarna Borg och Reinfeldt att vi inte har "råd" med. Borgerligheten anser sällan att "utbildning av massorna" är någon bra idé, men i detta läge borde till och med borgerligheten inse att det är vad som krävs för att trygga så väl befintlig som framtida arbetsmarknad.
Sverige i socialt sönderfall
Jag avstår mer än gärna min skattesänkning om det innebär att några av mina medmänniskor får bättre förutsättningar att kunna arbeta och få ett drägligt liv.
Genom den politik som borgerligheten ägnat sig åt i över två år, står vi nu med ett Sverige i socialt sönderfall, alltmer orättvist. På grund av borgerlighetens fasoner slussas tusentals människor ut från socialförsäkringen till en arbetsmarknad som helt saknar kapacitet att möta dem. På grund av de hårda slagen mot a-kassan står nu tusentals personer, ibland hela familjer, i princip helt skyddslösa.
Deras enda tänkbara försörjning är socialbidrag. Ingetdera kan skyllas på lågkonjunkturen, utan handlar om solklar, benhård högerpolitik.
Ett ska dock sägas om borgerligheten och det är att man i mångt och mycket var ärlig med vad man ville göra av Sverige - arbetslinjen skulle upprätthållas med vilka maffiametoder som helst. Men nu då, när också arbetena försvinner? När arbetslinjen helt omöjliggörs - var finns då folkets statsminister?
Passivitet i lågkonjunkturen
Däremot är det självfallet så att lågkonjunkturen förvärrar redan befintliga problem, men som den skeppare Reinfeldt utnämnt sig till, bör han ratta skutan efter väder och vind.
Att på allvar göra det vore att se till att det inte blåser så svårt kring dem som redan kämpar hårdast. Men, sådana manövrar lär vänta på sig. I värsta fall kommer de aldrig.
Kan man som regering komma undan med den här typen av passivitet under en bråddjup lågkonjunktur? Jag hoppas verkligen att så inte är fallet.
Om inte statsminister Fredrik Reinfeldt (m) självmant berättar vad han vill med Sverige, tycker jag att det är hög tid att någon frågar om just det. Svaret känns inte helt givet, men låt oss i alla fall hoppas att det inte är "ingenting".