Hon fick Palmepris för sin kamp
Årets Palmepris gick till Parvin Ardalan, frontperson inom den iranska kvinnorörelsen.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Så står det på en lapp knuten till en röd ros på Olof Palmes mordplats den 28 februari 1996. Förmodligen känns det så också idag, ytterligare 12 år senare. Längtan efter någon, som kan ställa tillrätta så som det ser ut i världen idag.
Olof Palme vågade
Då hade Sverige en röst i världen. Då fanns en modig politiker med lyskraft i ett litet land. Med ett äkta engagemang vågade Olof Palme stå upp mot världens orättvisor och mot regimer av alla kulörer. Nog så aktuellt idag.
Han sneglade inte på om ett uttalande skulle kunna få negativa effekter på handelsförbindelser. Det handlade om något mycket större. Det handlade om rättvisa och solidaritet med små utsatta stater. Det handlade om alla människors lika värde. En kamp mot orättvisor.
Men Olof Palmes liv och gärning lever kvar i Olof Palmes Internationella Center med utvecklingssamarbete och dialogprojekt ute i världen i hans anda. Och så Olof Palmes Minnesfond, som årligen delar ut ett pris på 75 000 amerikanska dollar till någon, som gjort betydande insatser på något område, som anknyter till hans liv och gärning. Genom åren har en lång rad engagerade och modiga personer uppmärksammats: Det första priset gick 1987 till Cyril Ramaphosa, generalsekreterare i det sydafrikanska gruvarbetareförbundet för människors rätt och värdighet, Bryan Stevenson, Alabama, för kamp mot dödsstraffet i USA (2000), Hanan Ashrawi, Palestina (2002), Ana Politkovskaja för engagemang i Tjetjenien (2004). Hon mördades i fjol. Aung San Suu Kyi´s demokratikamp i Burma (2005) och i fjol Kofi Annan och människorättsförsvararen i Darfur, Muhammed Ali.
Iranska kvinnorörelsen
I år går priset till Parvin Ardalan, frontperson inom den iranska kvinnorörelsen.
Priset är synnerligen angeläget, så som kvinnans situation är i Iran idag. Det handlar om kamp mot ett lagfäst kvinnoförtryck, som kan jämföras med apartheidsystemet i Sydafrika.
Sharialagstiftningen, som stadgar att kvinnans värde är hälften av mannens. Att kvinnor och män i praktiken skiljs åt i matköer, i samlingslokaler och i offentliga transportmedel. Att en kvinna stenas till döds om hon haft en partner utanför äktenskapet. Medans männen går de fria, ja de kan till och med få ha fyra partners inom äktenskapet.
Mot detta system kämpar Parvin Ardalan på många sätt, inte minst genom opinionsbildning. Hon kräver kort och gott lika rättigheter för män och kvinnor. För denna utmanande kamp hotas och trakasseras hon och hamnar då och då i fängelse. Just nu hotar en treårig fängelsedom. Men hon arbetar omutligt och modigt vidare, just i Palmes anda. Att myndigheterna hindrade henne att resa till Stockholm för att ta emot priset, visar bara hur rätt det var att ge henne detta pris. Det visar också vilket sprängstoff priset har och att Palmes namn fortfarande irriterar makthavare. Det känns hoppfullt.
Priset påminner oss också om Olof Palmes engagemang i Iran/Irak-krisen i början av 1980-talet. Trots Palmes hårda och modiga kritik mot USA under Vietnamkriget, drog sig inte USA för att utse honom till medlare i konflikten.
Det visar på något viktigt och eftersträvansvärt, nämligen att i längden vinner man på att stå upp för sina åsikter.