LEDARE: Hur förverkligar skolöverläkaren sin vackra dröm om ADHD?

Skolöverläkaren Katarina Michanek ger (GT 20 nov) en alldeles förträfflig beskrivning av hur det borde gå till inom skolans värld, när det gäller att ge de okoncentrerade och rastlösa barnen ett bra bemötande. Och hon delar oron för att medicinering ska ersätta psykosociala och specialpedagogiska metoder.
Skolöverläkaren anser dock att "att medicinsk behandling är ett av de verktyg som finns för att hjälpa barn och ungdomar med denna problematik".
Denna medicinska insats vilar på förutsättningen att ADHD är en neuropsykiatrisk problematik, samt att denna kan behandlas med psykofarmaka.

Neuropsykiatriskt problem?
I sin nya bok "ADHD i nytt ljus", ifrågasätter Thomas Ljungberg det vetenskapliga stödet för den neuropsykiatriska hypotesen. Socialstyrelsen har tidigare anlitat Ljungberg för att göra en kunskapsöversikt om ADHD.
Han hävdar nu att ärftlighetens bidrag är överdrivet och ifrågasätter påståendet, att någon speciell del av hjärnan är förändrad hos barn med ADHD, samt att en förändrad omsättning i signalsubstansen dopamin skulle vara orsaken.
En modell som utgår från sårbarhet för stress, kan enligt Ljungberg förklara uppkomsten av ADHD. Barnets uppväxtmiljö och psykosociala omgivning har avgörande betydelse för att beteendet ska uppkomma. Följaktligen är det inte vetenskapligt försvarbart att kalla ADHD för ett "neuropsykiatriskt funktionshinder".

Ingen behandlingseffekt
Eftersom Michanek konstaterar sig ha "ansvar för, att de medicinska insatser som görs i skolan är bra och grundar sig på vetenskap och beprövad erfarenhet" väntar man sig att hon kommenterar vad den mycket omfattande MTA-studien kommit fram till: Efter tre år finns inga som helst positiva resultat av medicinsk behandling av ADHD. De nya preparat som prövas uppvisar även de allvarliga biverkningar.
Att då se medicinsk behandling som "ett av de verktyg som finns för att hjälpa barn" samt acceptera att barnpsykiater beslutar att ADHD-barn får "behandling med specifik medicin för sin problematik", strider inte detta mot vetenskap och beprövad erfarenhet?
Enligt Michanek ska "för- och nackdelar med medicinsk behandling presenteras för föräldrarna". Det vore intressant att få veta vilka dessa fördelar är, när effekten bevisligen är lika med noll och biverkningarna omfattande? Är det inte detta föräldrar borde informeras om?

Hur förverkligas drömmen?
Skolöverläkaren har ändå en vacker dröm, men hur ska den förverkligas? Hur kan den förenas med föreslagna nedskärningar? Katarina Michanek konstaterar att detta är en politisk fråga. Ja, har kommunledningen vänt sig till sina partikollegor i regeringen och begärt utökade anslag för att kunna uppfylla skollagens bestämmelser om att främja barnens harmoniska utveckling?
Är det bara bankerna som kan få obegränsade resurser? Vilken framtid investerar vi då i?

Ledare: Hur förverkligar skolöverläkaren sin vackra dröm om ADHD?