Inaktivitet en märklig strategi
Foto: Linda Forsell / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Aktiviteterna varierar från Thomas Bodströms 206 motioner, frågor/interpellationer och anföranden till Pär Nuders 20. Däremellan finns före detta statsråd som Bosse Ringholm med 79 och Thomas Östros med 76.
Två undantag
Till inte obetydlig del är den uppmätta aktiviteten en spegling av vilka uppgifter respektive ledamot betrotts med av det egna partiet. Det finns egentligen bara två undantag från den regeln, sagde Nuder och den tidigare folkhälsoministern Morgan Johansson. Den förstnämnde överraskar i det här avseendet negativt och den senare positivt.
För trots att Pär Nuder ända fram till i januari i år var socialdemokratisk talesman på det viktiga ekonomiområdet har hans arbete avsatt mycket litet offentligt resultat. Han har också själv medgett att han tyckte det var tråkigt att sitta i opposition. Det var därför inte särskilt märkligt att Mona Sahlin valde att flytta på honom - däremot att han trots detta andra "silkessnöre" valt att hänga kvar i riksdagen.
De mest inaktiva
Morgan Johansson har heller inte lyckats vinna partiledarens förtroende. Högst troligt därför att han inte hade/har förtroende för henne. Trots detta, eller kanske tack vare, hör Morgan Johansson med sina 55 aktiviteter inte till de mest inaktiva. Och om man skulle lägga till antalet framträdanden i olika medier gör han det definitivt inte. För man bör också komma ihåg att riksdagsarbete är inte bara att "synas" i de offentliga protokollen.
Ett svårare fall av inaktivitet uppvisar den tidigare kulturministern Leif Pagrotsky. Han nämns allmänt som ett av toppnamnen inför EU-valet nästa år men har inte gjort särskilt mycket väsen av sig vare sig på detta eller något annat område. Med tanke på dagens personvalssystem en högst märklig strategi, då han ju lätt kan bli omsprungen av någon från "baksidan" av valsedeln.
Trygghet är viktig
Visst, någon form av anställningstrygghet måste gälla även för statsråd och andra ledande politiker. Men borde inte gällande ordning med ett års avgångsvederlag vara en tillräcklig tid för att hitta någon annan försörjning? Att se riksdagsuppdraget som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd är i vart fall inte rimligt.