Individen i centrum - inte barnen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I verkligheten, i den där lagar och regler styr vårt land, är det inte alls barnen som står i centrum utan deras föräldrar. Detta grundar sig i en märklig syn där barnet alltid mår bäst av sina biologiska föräldrar - oavsett vem eller vilka dessa är.
Ska man adoptera barn i Sverige måste man gå en föräldrakurs, man synas noga och man måste godkännas både i Sverige och av det bortadopterande landet. Kort sagt, man har med stor sannolikhet goda förutsättningar att bli goda adoptivföräldrar. Men biologisk förälder kan varje fertil icke-celibatlevande person bli. Och allt annat vore helt otänkbart i ett rättssamhälle - staten ska verkligen inte lägga sig i vem som kan få barn. Däremot bör den lägga sig i vem som får ta hand om barn.
För när ett barn fötts är den en egen individ, inte föräldrarnas egendom eller en förlängd del av dem.
I veckan avslöjades det att en trebarnsmor i Bromma utanför Stockholm återfått vårdnaden om sina barn - och när deras situation kontrolleras visade det sig att barnen sovit i sängar utan madrasser, mamman har rispat och skurit i dem och de har saknat möjligheter att tvätta sig. Den mamman är helt klart olämplig som förälder.
Stadsdelsnämnden i Bromma gjorde allt i dess makt att förhindra att barnen skulle återlämnas till mamman, men förlorade i alla rättsinstanser då lagstiftningen står på föräldrarnas sida.
Det finns studier som visar att fosterbarn som blir adopterade mår otroligt mycket bättre än de som bara är placerade. Det kan bero på att man som fosterbarn inte har makt eller kontroll över sitt liv. Man kan när som helst bli uppryckt och omplacerad - antingen hos sina biologiska föräldrar eller hos andra fosterhem. Som adopterad är man mer säker på att i den familjen får man stanna.
Att sätta barnen i centrum borde vara mer än vackra fraser och gulliga myndigheter. Lagstiftarna måste omedelbart göra en Lex Bromma där man utgår från barnets bästa - och se barnet som en individ, inte en del av en familj.
Dessa frågor kommer inte ens med världens bästa lagstiftning vara enkla. Det bästa vore att varje förälder är kapabel och kompetent att ta hand om sina barn, men när den möjligheten inte finns där måste perspektivet och lagstiftningen skydda den omyndiga, oskyldiga individen. Inte den som råkade bli barnets biologiska förälder. Så sätter vi barnen i centrum på riktigt.