Inte fiffigt utan hänsynslöst
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vi tillbringar midsommaren i Sproge med goda vänner. Midsommarafton är nog mer nationaldag i folkets mening än vad 6 juni är. Jag tillbringade nationaldagen i Stockholm och upplevde inte att det var något speciellt mer än att Kungahuset öppnade dörrarna till slottet och sedan åkte kortege till Skansen på kvällen.
Det vill inte riktigt infinna sig någon nationalistisk yra på gatorna likt den våra norska grannar uppbådar. Midsommarafton fortsätter nog att vara den egentliga nationaldagen. Fast jag föredrar första maj som nationaldag.
Blivit politisk tjänsteman
Kjell Skalberg (c), tekniska nämndens ordförande har fått mycket kritik för sitt ledarskap. Han har glömt bort sin roll som politiker och klivit in på förvaltningen som politisk tjänsteman. Det leder till att dialogen med partikamrater och opposition helt uteblivit.
Det ryktas att Kjell Skalberg varit och oanmält knackat på, när socialnämnden hade ett sammanträde, för att få ett hyresavtal underskrivet och godkänt mitt under sammanträdet. Det var säkert många förvånade ansikten runt bordet.
Raka motsatsen är partikollegan Per-Olof Jacobsson (c), som är ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden. Han ägnar allt mindre tid åt sitt fögderi, utan går mest hemma och räknar antalet varv, som vindsnurrorna gör på hans mark. Han borde ägna mer tid som politiker åt hälso- och sjukvårdens ekonomiska bekymmer och verksamhet.
Rolf K Nilsson (m) skrev i måndags en lång artikel och argumenterade för varför han skulle rösta ja till förslaget att låta FRA spionera på vår mailkorrenspondens. Sent i onsdagskväll så fick Rolf K Nilsson äntligen rösta ja och visa sina moderata kolleger att man kan lita på honom.
Vad jag förstått, så sattes Rolf K Nilsson åt hårt av den moderata partiledningen, när han kritiserade försvarsministerns besparingar på försvaret. Ett ja till FRA-spionage var förmodligen ett bra sätt att rehabilitera sig.
Förra helgen sträckläste jag Thomas Bodström roman, Rymmaren. Faktiskt riktigt bra och jag läste med behållning hur en ministers liv kan gestalta sig, när media får tag i frågor. Dessutom händer saker som ligger utanför en ministers kontroll, men som han ändå har ansvar för. Bodström bjöd friskt på sig själv, eftersom han förekom i sin egen bok. Läsvärd.
Som skiljer människor åt
Gustaf Hoffstedt (m) gladde sig i en artikel i tisdags över att Gotlands kommun klättrat i Fokus årliga rankning över vilka kommuner, som har bäst livskvalitet. Moderata kommuner var i topp och det skulle ledas i bevis av Gustaf Hoffstedt, att moderat styrda kommuner är bäst för landet.
Jag såg det ur en annan synvinkel och den handlade om segregering. De moderatstyrda kommunerna bedriver en sofistikerad politik, som skiljer människor åt. Genom bland annat en hänsynslös bostadspolitik så tvingas människor utan stort kapital att flytta eller inte ha möjlighet att flytta in i kommunen och därmed undgår moderatstyrda kommuner sociala problem med mera. Gustaf Hoffstedt tycker detta är fiffigt. Jag tycker att det är hänsynslöst.
Gustaf Hoffstedt (m) brukar alltid hävda att allt bra, som skett de senaste två åren, antingen beror på den borgerliga regeringen eller den borgerliga majoriteten på Gotland. Med detta resonemang så borde allt dåligt, som nu sker också bero på den majoritet som styr.
Hur skall man då tolka, att den gotländska grundskolan, som leds av moderaten Lena Celion, sjunkit enligt SKL:s ranking över landets grundskolor. Jag frestas.
Glad midsommar önskas alla mina läsare.