Investera i de äldres erfarenhet
Socialdemokratiska föreningen 65+ hade möte med riksdagsledamoten Åsa Lindestam i måndags. Istället för att sparka ut äldre från politik och arbete borde deras erfarenheter tas tillvara.
Foto: JONAS EKSTR…MER / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Socialdemokraternas förslag till äldrepolitiskt program heter "Investera i erfarenhet". Det gäller att ta vara på de äldres kunskaper och vilja att delta i samhället. Inte att alltid se pensionärer som en börda för samhället.
Kastar ut de äldres erfarenhet
Socialdemokratiska föreningen 65+ hade möte med riksdagsledamoten Åsa Lindestam i måndags. "Den stora bluffen," sa hon, "det är att man numera sätter unga på alla poster". Man kastar ut de äldre och deras erfarenhet. "Men det är väl underförstått i partiet, att man skall lämna sina uppdrag när man fyllt 65?" sa en deltagare. Och flera instämde.
Visst har vi sett att goda krafter försvunnit, därför att de själva, och andra, tyckt att de varit "för gamla". För de riktigt unga är ju alla över 50 urgamla.
I vår demokrati har vi valda politiker som representerar väljarna, i kommunfullmäktige till exempel. Nu är det så att både de yngsta väljarna, 18 - 30 år, och de äldsta, över 65, har färre representanter än sin andel av befolkningen. Särskilt tydligt för de äldre, som blir allt fler, eftersom vi lever längre.
Som rubrik på sitt material hade Åsa Lindestam Självförverkligande. Det betyder att ge alla möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Fast pensionsålder är fel. I många yrken kan man mycket väl fortsätta efter 65. Fast kanske inte på chefsposter. Där bör nya få chansen. Varför är det så fel i vår kultur att stiga ner ett trappsteg, att sänka sin lön? Man behöver inte så mycket nytt i den åldern.
Vi har länge sett hur den faktiska pensionsåldern sjunkit. Den har i genomsnitt för alla legat under 60 år. Där göms många ofrivilliga pensioneringar. Människor som skulle både vilja och kunna fortsätta arbeta. Men det har varit bekvämt att ge avtalspension för att dölja neddragningar på en arbetsplats.
Sen finns hinder för att anställa en 55+. Det krävs stora pensionsinbetalningar. Han har kommit upp i hög lön. Det är billigare att ta in en ung medarbetare. Här krävs omtänkande av båda parter.
I fysiskt krävande yrken orkar man kanske inte till 65 år. Då borde finnas möjlighet att stiga åt sidan, att fortsätta bidra med sina kunskaper och erfarenheter. I vårdande yrken finns stort behov av "mentorer" för unga och oerfarna. Jag tror att de former av team-arbete som prövas i vården, kan ge möjlighet till en sån arbetsfördelning mellan äldre och yngre.
Oavlönad arbetskraft
Den stora ideella sektorn bygger, nu som alltid, på oavlönad arbetskraft. Förr var det hemmafruarna. De hade tid över att hjälpa äldre anhöriga och vänner. De arbetade i syföreningar för att hjälpa fattiga familjer. De startade en gång svensk u-landshjälp, genom missionen.
Nu har pensionärerna tagit över på den kanten. De finns på Röda korsets Kupan. De är med i besöksgrupper och går hem till ensamma. De samlar pengar till insatser i fattiga länder. De bär upp en stor del av kyrkans verksamhet.
Det finns all anledning för politikerna att få upp ögonen för den väldiga kraft som de allt fler vitala pensionärerna utgör. PRO (Pensionärernas riksorganisation), har fler medlemmar än alla de politiska partierna tillsammans. Jag ser i dagens GT att kommunen ger tillfälle till inflytande genom att "pensionärsråd". Varför måste pensionärer betraktas som ett särintresse?
Det finns ett konkret förslag i det här programmet: "Inrätta en erfarenhetsdelegation!" Den skall ha till uppgift att förändra attityden till äldre på arbetsmarknaden, (och i politiken, hoppas jag), så att deras erfarenhet bättre tas till vara. Det får vi kanske se, när socialdemokraterna kommer tillbaka till makten 2010.