"Jambanja time" gör att Mugabe kan behålla makten
"Jambanja time", betyder att vända upp och ner på allt, förorsaka en väldig förvirring. Med våld behåller Mugabe makten i Zimbabwe.
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I valet 1999 gav folket honom inte något stöd för en ny konstitution, som skulle utöka hans makt, till hans egen stora förvåning. Vid den tidpunkten sa han att han skulle acceptera folkets talan. Idag säger han "att bara Gud kan rubba hans position."
Får man inte, tar man
Ingen ny konstitution kom till, men ett oppositionsparti MDC började växa sig starkt. Men det man inte får, det tar man. Sa Mugabe, men inte högt.
När Mugabe inte kunde utöka sin maktposition som statsmän i omgivande länder vid samma tid gjorde, Namibia med Sam Nujoma är ett exempel, så gav han 1999 i stället krigsveteranerna ekonomiskt stöd.
De utbetalningarna är i grunden orsaken till den ekonomiskt snabba nedgången. I gengäld fick han en egen betald milis och hemlig polis, som fick härja fritt. I alla år har de så kallade krigsveteranerna och Mugabetrogna trakasserat övrig befolkning i hans anda och bekämpat all form av opposition.
Först skickade Mugabe krigsveteranerna på de vita farmarna i sitt rasistiska sätt att agera. De vita är främlingarna. Liksom Ndebelefolket i söder. Under årens lopp har Mugabes folk dödat, bränt, och våldfört sig på den vita befolkningen och oppositionella. Vid varje val har Jambanja time uppstått. Världen har sett på.
Att uppehålla valets utgång genom förlängd rösträkning är fortfarande samma taktik och ett skrämselmedel. Under tiden kan Mugabes folk skapa en väldig förvirring. Så har skett sedan valet i mars och världen ser fortfarande på och inser inte, att i varje afrikanskt land finns olika sätt att förhålla sig till makt och befolkning. Afrika är en kontinent med många länder och många kulturer och nya sätt, att angripa frihets- och demokratiutveckling. Vi betraktar Zimbabwe med våra västeuropeiska ögon. Det fungerar inte.
Under ytan ligger rasism och gror. Under ytan finns fortfarande ett synsätt i vilket som i Robert Mugabes fall, man betraktar världen i "det kalla krigets termer". Öst-västideologin. Utbrott av hat mot utlänningen, både i Zimbabwe och nu också i Johannesburgs kåkstäder, visar att samma synsätt finns i Thabo Mbekis ANC.
Samma metod i Sydafrika
Sydafrikas president Thabo Mbeki har aldrig gjort upp med sitt "eget inre Zimbabwe", med det egna förhållningssättet till rastänkandet, som apartheideran minutiöst genomförde. Trots att man har en konstitution och Bill of Rights i Sydafrika, som alldeles utmärkt går att bruka, när det gäller relationer till invandrande grannländers befolkning, liksom all annan form av diskriminering.
Att välja Sydafrikas president till medlare i grannlandet Zimbabwe är som att sätta getabocken som trädgårdsmästare. Vi betraktar Sydafrika som en växande demokrati. Men Thabo Mbekis "Jambanja time" är inte att slå sönder vita farmares jordbruk i första hand. President Mbeki bestraffar sin egen befolkning genom att inte erkänna HIV/aids. Under hans regeringstid har fem miljoner smittats. Sju miljoner människor i Sydafrika har idag tuberkulos.
Den förväntan på arbete och bostäder, som utlovats av ANC regeringen har inte infriats. Thabo Mbeki behöver inte sända ut krigsveteraner för att skapa förvirring och våld. Det tar den egna frustrerade befolkningen hand om. Det har alla till stor förvåning insett denna vår, men få frågar sig varför.
Att miljoner Zimbabwier drar till Sydafrika har klart att göra med den sydafrikanska politiken inom södra Afrika. Och att Thabo Mbeki faktiskt i grunden förespråkar Robert Mugabes ledarskap. Det borde EU och FN ha insett för länge sedan.