Känner alla skåningar sig förtryckta i Sverige?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Två människogruppers representanter berättade om varför de var med i UNPO. Det var dels West Papua, ett område på västra Nya Guinea och alltså tillhörande Indonesien, samt West Balochistan, tillhörande Iran och med en sydgräns mot Omanviken.
Svenskt pass
Båda dessa medlemsrepresentanters berättelser och redogörelser var intressanta. Inte minst att West Balochistans företrädare inte var välkommen tillbaka till Iran, utan nu reste han runt på ett svenskt pass, utfärdat i Huddinge. Jodå, han hade bott i Sverige och kunde en del svenska.
Men så började någon i vår grupp fingranska förteckningen över medlemsorganisationerna och bland de 69 uppräknade fanns Scania, inprickat i Sverige.
Jag måste erkänna att där fick jag ytterligare en ny erfarenhet. För mig är Scania ett lastbils- och bussföretag med säte i Södertälje. Det var dock inte det Scania som avsågs här utan landskapet Skåne, vars latinska namn är Scania.
Varför fanns skåningarna med här?
Frågetecknen var många, men de skånskbaserade journalisterna, som var med i gruppen, kunde skingra en del oklarheter.
Skåneland
De kunde berätta att det finns en organisation som kallar sig Skåneland, och som förutom Skåne också innefattar Halland, Blekinge och Bornholm. Alla med anknytning till freden i Roskilde 1658. Mycket riktigt fanns i UNPO-biblioteket också några exemplar av "333-årsboken", som gavs ut 2001, 333 år efter freden i Roskilde.
Under lunchpausen bläddrade jag en del i den och fann några förbluffande uttalanden liksom den grundläggande tanken med Skåneland.
Väl åter på min arbetsplats blev det en del sökande på nätet, och där gav sökordet Scania i den här bemärkelsen inte alltför många träffar. En gick till en hemsida som senast uppdaterades den 3 september 2001. På en annan angavs tre aktiviteter som aktuella, två hölls i fjol och den färskaste gällde årsmötet i april i år.
Jag förstår skepisen, som de insatta svenskarna framförde, över att den här organisationen verkligen skulle platsa i en seriös organisation som UNPO. Snarare sänker det organisationens trovärdighet.
Blev överraskad
Under kaffepausen vid måndagens fullmäktigesammanträde kom jag att sitta bredvid Rolf K Nilsson. Han är just nu lite putt på mig för att jag skrev att han hade bara några få egna motioner. Han säger att han skrivit under 13 motioner och att 10 av dessa är han ensam om.
Nåja, jag hade väl ett felaktigt och inte komplett underlag, så jag bad om ursäkt. I onsdags plockade jag på nytt fram listan på riksdagens hemsida och då fick jag fram att av de 13 motionerna var 6 underskrivna av enbart Rolf K Nilsson och 7 tillsammans med någon annan.
Tydligen är riksdagsförteckningar inget att lita på...
Men oaktat detta raljerade jag en del om Scania med tanke på Rolf K Nilssons skånska ursprung, och mitt halvskånska påbrå. Jag blev minst sagt förvånad när han då berättade att han tyckte det var helt på sin plats att Scania finns med i UNPO. Och inte nog med det, han berättade också att han själv varit med och skrivit ansökningshandlingarna.
Svenskt maktförtryck
Jag har en benägenhet att, åtminstone i mindre sällskap, raljera till ytterligheter och tyckte att vi skulle slå oss samman med Härjedalen och Jämtland och söka medlemskap på grund av det förtryck som vi utstått från svenskarna sedan freden i Brömsebro 1645.
Rolf K Nilsson tyckte att det var fullt tänkbart, men rättade samtidigt mig att det inte var svenska folkets förtryck som man vände sig emot utan det svenska maktförtrycket.
Jag kunde då inte undgå att replikera med att han faktiskt hör till makten i Sverige, vald av svenska folket, nedbrutet till vald av folket i valkretsen Gotland.