Känsloladdad skoldebatt med flera lågvattenmärken
Foto: Elizabeth Dalziel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hade inte Alliansen kunnat få en mjukare framtoning och i ett tidigare skede fått in mer fason och reson i den här frågan?
Slog an fel strängar
Inledningstalaren Sven Bosarfve (fp) slog an på fel strängar redan i sitt inledningsanförande. Dessutom slog han alltför hårt på de strängarna, ingen kunde undgå att inse den totala konfrontationslinje som skulle komma.
Tänk om folkpartiet i stället hade valt att låta Amy Öberg inleda ärendebehandlingen. Hon kom med sitt balanserade inlägg tyvärr in alltför sent.
Hon hade själv upplevelsen av en skoltid med betyg i såväl ordning som uppförande. Själv hade hon inga problem med detta och vittnade dessutom om att hennes man hade styrts rätt när han en gång fått sänkt betyg. Det inlägget gav betydligt större effekt än Sven Bosarfves ideologiska flummigheter och frontalangrepp på oppositionen i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet.
Klara överdrifter
När det gäller överdrifter i debatten så är det främst två klara sådana som jag ser det. För det första när Carina Lindberg (v) började tala om att "aga tack och lov är förbjuden" där man inte behövde göra någon djup analys av vad hon menade. Hon tillskrev alltså folkpartisterna bakom motionen för att kunna komma med sådana förslag framöver.
Där var Sven Bosarfve helt tydlig i sin replik, så tydlig att han inte ens ansåg den värd att kommentera. Däremot kontrade han med ett lika stort övertramp när han satte likhetstecken mellan Carina Lindberg och regimen i Nordkorea.
Amy Öberg är redan nämnd för sitt balanserade inlägg. Det samma kan sägas om inlägg från Lena Celion (m) och Yngve Andersson (kd). På oppositionssidan var det, som vanligt är man beredd att tillägga, Brittis Benzler (v) som stod för de vettiga nivåerna på inläggen. Socialdemokraterna valde att låta Hanna Nyman, Åke Svensson och Eric Martell föra debatten från deras sida. Den sistnämnde närmast "kokade över" medan hans BUN-kollega från s-sidan, Hanna Nyman, liksom Åke Svensson åtminstone höll tonen på en anständig nivå även om de båda också hade vissa övertolkningar.
Svart och vitt
Debatten blev förd i alltför få nyanser. Det mesta tecknades i svart eller vitt. Hade inledningstonen fått ett mjukare anslag är jag säker på att debatten inte hade spårat ur på det sätt som tycker att den gjorde. Under mina 20 år med uppgift att analysera och kommentera den politiska debatten är det sällan som jag önskat att man skulle ha kunna ha gjort ett omtag. Det vill säga att man börjat om från början.
Jo, det har hänt någon gång tidigare och nu fick jag den här känslan ytterligare en gång.
Politik är att bryta åsikter i demokratins namn. Men demokratin kan också må bra av att man lyssnar på vad de som företräder en motsatt ståndpunkt har att säga. Det var få som visade den förmågan i den debatt som blev den längsta under gårdagens fullmäktigesammanträde. Onekligen kändes det befriande när ordföranden Lilian Edwards kunde klubba beslutet efter en votering som följd av en debatt på en timme och en kvart.
Känsloläget visade sig ytterligare när samtliga på oppositionssidan reserverade sig mot beslutet att frivilligt tillåta skriftliga omdömen i ordning och uppförande. Några med huvudmotiv av ett osäkert rättsläge och några med huvudmotiv att de ogillar åtgärden.