Kapitulera aldrig för våldet
Foto: ARIEL SCHALIT/AP
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Dock säger den israeliska regeringen att det är oundvikligt med civila palestinska offer, kvinnor och barn. För att därmed skydda israeliska kvinnor och barn. Var finns logiken? Alla människor är lika mycket värda, palestinier såväl som israeler.
Våld föder våld
Ständigt underlåter man att titta i backspegeln. Där syns terrorattacker, blodspillan, död och materiell förödelse. Ingenstans i världen har det gamla sanningen att "våld föder våld" så tydligt visats som i denna utdragna konflikt.
Nu bäddar Israel åter för självmordsbombare. Hur många säkerhetskontroller som än inrättas och hur höga murar som än byggs, så nästlar sig terrorister alltid in.
Därmed är man inne i våldsspiralen igen. Och freden försvinner bortom horisonten än en gång. Den fred som måste komma, inte minst för barnens skull. En fred som bara kan komma genom samtal. Där kvinnor till slut måste involveras i enlighet med FN:s resolution 1325. Därmed vilar ansvaret allt tyngre på FN och andra internationella aktörer. EU borde också ta ett ansvar, som det fredsprojekt unionen sägs vara och visa detta utanför den egna stugan. Sarkozy har med sin medling i Georgien visat att EU kan spela en roll.
Hamas måste erkänna Israels rätt att existera. En möjlighet nu kan vara att den nya regimen i Vita Huset tillsammans med FN lägger upp en tuff strategi, som parterna måste eller rent av tvingas acceptera.
Det går inte att bomba fram fred länder emellan. Historien är tydlig här. USA:s fiasko i Vietnam och nu i Irak är upprörande exempel. Likaså Sovjets tioåriga krig i Afghanistan på sin tid. Det undantag som bekräftar regeln skulle väl vara då USA släppte atombomberna över Hiroshima och Nagasaki som fick Japan på knä. Men den storsläggan var alltför grym. Mänskligheten hotades i sina grundvalar.
FN:s säkerhetsråd
I andra fall har hänsynslösa diktatorer måst mötas med krigiskt våld, men då i samordnade internationella aktioner, som en sista utväg. Hitler mot slutet av Andra världskriget, Milosevic för att få slut på Balkankriget och Saddam Husseins äventyrliga försök att inta Kuwait. Men sådana aktioner bör ske först efter diskussion och beslut i FN:s säkerhetsråd.
Alltså, FN borde ständigt ha en beredskap för fredsmäkling med stöd av regionala organ, som EU och OAU. Det krävs alltid en tredje part som har tillgång till nyckeln. I princip är det ingen skillnad mellan internationella konflikter och konflikter mellan individer eller mellan grannar. Ibland låser det sig och man hittar inte ut.
Det är då någon måste komma med nyckeln. Öppna för samtal. Få parterna att inse att ingen seger kan vinnas med våld. Att bli besegrad leder lätt till hat, som leder till hämnd som leder till nytt våld. Medmänniskor har då en nyckelroll. På den internationella nivån är det FN som har medmänniskans roll.
Kan det vara tillåtet att resonera så här enkelt om vår komplicerade värld? Varför inte. Vi måste nog inse att den stora världen är en spegel av den lilla världen, den som vi har runt omkring oss. Därmed uppenbarar sig lösningarna.
Vi får aldrig kapitulera för att världen ser ut som den gör, eller för våldet där ute och våldet på Gotland.