Kärnkraft är inte lösningen
En änka gråter över mannen som omkom i kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.
Foto: Sergej Supinsky
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När jag skrev om kärnkraften den 7 december hade en mätning presenterats, som visade att var tredje svensk var positiv. Vad skall man tro. En ökning av den positiva synen med 15 procentenheter på en och en halv månad verkar inte så trolig.
Många har glömt Tjernobyl
Statsminister Fredrik Reinfeldt säger dock till DN, att han inte är förvånad över dagens positiva inställning till kärnkraften. Han menar att siffrorna speglar att svenskarna tar klimatfrågan på allvar. Detta är en mycket tveksam slutsats.
Siffrorna speglar snarare att svenska folket har invaggats i tron att kärnkraften är ofarlig, eftersom det var länge sedan en olycka inträffade. Men ett nytt Tjernobyl eller ett nytt Harrisburg (förr eller senare händer det) skulle direkt vända upp och ner på siffrorna.
Många har glömt hur vi påverkades av Tjernobyl med höga halter av radioaktivitet i fisk, bär och svamp. Fortfarande finns förhöjda värden i vår natur.
Kärnkraften skulle kunna vara bra, så länge den tickar och går oklanderligt. Så länge människor fungerar rationellt och klanderfritt. Så länge anläggningar finns i länder med stabila och pålitliga regimer över långa tidsperioder. Alla förstår att dessa förutsättningar inte kan uppnås.
Kärnkraftens allvarliga risker
Kärnkraften är också behäftad en rad allvarliga risker. Kända men nedtonade:
Det radioaktiva avfallet, som kräver säker lagring i hundratusentals år. Vem tar på sig den trygga vakten under alla dessa år?
Spridning av radioaktivitet över stora områden och över landgränser vid en olycka. Vem tar ansvar för skador som åsamkas länder och människor?
Det finns en otvetydig koppling mellan kärnkraft och kärnvapen. Vi känner till konsekvenserna av kärnvapen. Vem stillar vår oro?
Kärnkraftanläggningar kan vara attraktiva mål för hänsynslösa terrorister. Hur försvara sig mot dessa risker?
Det är märkligt att det är så tyst om det radioaktiva avfallet. Varje svensk kärnreaktor producerar årligen drygt 15 ton högaktivt avfall. En liten, liten del av det utbrända kärnbränsle, som lyfts ut ur en reaktor, skulle kunna ta död på hela Sveriges befolkning.
Så kraftig är radioaktiviteten. Och fortfarande finns ingen säker lagring av kärnavfallet. Nog är det märkligt att man tillåtit en verksamhet innan det finns en lösning på det hyperfarliga avfallet.
Kärnkraften är inte lösningen på klimatproblemet. Kärnkraften är istället ett hinder för smarta långsiktiga lösningar. Den är ett hinder för målinriktad forskning om nya miljövänliga energikällor. Fortsatt satsning på kärnkraft leder ofelbart till att ansträngningarna att finna alternativ dras ner.
Klimatproblemet löser man bara med en ansvarsfull energipolitik, som tar sikte på säkerhet och hållbar utveckling. Att målmedvetet satsa på alternativa energikällor för elproduktion och drivmedel, just markerat i EU:s klimatpaket. Att satsa på forskning om nya osannolika lösningar. För om människan vill komma till månen, så gör hon det. Måste hon finna nya lösningar för sin överlevnad, så gör hon det.
Statsministerns tankefel känns oroande. Politikerna får inte ryckas med av ihåliga opinionsundersökningar. I stället krävs en genomtänkt energipolitik som tar sikte på klimatmålen. Och så håller man fast vid den även när det blåser.