Kärnkraften är inte alls säker
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nu lyfts kärnkraften fram igen som en räddare i klimatförändringarnas spår. Alltfler talar om kärnkraftens välsignelse. Att de svenska reaktorerna skall köras så länge det går, till 2045. En avveckling av alla reaktorer till 2010, som riksdagen beslöt efter folkomröstningen är bortglömd. Död och begraven efter ett beslut 2006.
Det livsfarliga avfallet
Den tongivande socialdemokraten Rolf Alsing, säger i en debattartikel i DN att Mona Sahlin nu har en plikt att få till stånd en blocköverskridande överenskommelse om kärnkraftpolitiken.
Att de nuvarande kärnkraftverken skall drivas vidare, eftersom en stor majoritet av svenskarna står bakom detta. Dessutom vill var tredje svensk att nya kärnkraftverk byggs.
Jag ler lite när jag läser detta. Minnet är kort. Kärnkraftens risker har tonat bort. Den svåra förvaringen av avfallet likaså. Men det behövs bara ett nytt Harrisburg eller ett nytt Tjernobyl för att opinionen dramatiska skall vända. Då kommer kraven på att kärnkraften skall avvecklas. För inget nytt har i grunden skett beträffande kärnkraftens problem sedan Folkomröstningen 1980. Då togs ett klokt och ansvarsfullt beslut. Det har man nu frångått.
Vi invaggas i tron att kärnkraften är säker. Sannolikheten säger oss att det är osannolikt att något skall hända. Som i Tage Danielssons oförglömliga monolog "Sannolikhetsteorin" från lunchrevyn Under Dubbelgöken strax efter olyckan i Harrisburg.
Det som hände i Harrisburg
Han menade att nu har vi inte råd med några riktiga sanningar längre, utan får nöja oss med sannolikhetskalkyler, vilket är synd eftersom de håller lägre kvalité än sanningar.
Och så kommer det: "Jag menar, före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt blev det plötsligt så hundraprocentigt sannolikt så att det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen så har det nog inte hänt."
På pricken! När det har gått tillräckligt lång tid så sjunker problemen undan. Man ser dom inte, vill inte se dom. Olyckor har knappast hänt och kommer sannolikt inte att hända igen. Ingen tar på sig att vara grindvakt. Jo, Folkkampanjen mot kärnkraft finns kvar, men för kanske en tynande tillvaro. Inom Naturskyddsföreningen finns nog frågan någonstans.
Nästa kärnkraftolycka
Men det är svårt att nu nå ut med budskap om kärnkraftens risker. När nästa kärnkraftolycka sker så kommer kritiken direkt. Varför övergavs avvecklingsplanen? Varför satsades inte långsiktigt och målmedvetet på alternativ elproduktion?
Jo, därför att det var så osannolikt att det skulle hända igen. Efter den osannolika olyckan i Harrisburg och kärnkraftolyckan i Tjernobyl (1986), så fanns knappast någon sannolikhet kvar för att det skulle kunna hända på nytt.
Eller som Tage Danielsson avslutade sin monolog: "Vi måste lära våra barn att alltid tala sannolikt. Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens kunde hända där, vilket ju hade varit mycket mera sannolikt med tanke på att det var där det hände."
Oj, vad jag saknar Tage Danielsson.