REPLIK/DEBATT
De fyra gotlänningarna betonar vikten av hänsyn till Parisavtalet i upphandlingen av färjetrafiken. Självklart tycker jag! De fyra skriver att med något lägre fart det vill säga 30 minuter längre restid skulle bränsleförbrukningen halveras. Jättebra tycker jag! Detta borde vara ett självklart val och ett bidrag till kommande generationer!
Förvånad, besviken och orolig blir jag då jag läser Eva Bofrides kommentarer i en ledare i Gotlänningen! Hon tycker att det här med klimatmålen är knivigt och hon undrar hur många andra trafikprojekt som ska sätta medborgarnas och samhällets behov i andra hand och utsläppsmålen först.
Alltså, utsläppsmålen kanske okej, men inte genom oss utan genom dom andra! Med den inställningen kommer vi aldrig kunna infria våra "åtaganden" enligt Parisavtalet. Enligt det Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverkets analyser kvarstår mycket att göra och det krävs en kraftfull politik!
Eva Bofride oroar sig över vår förmåga att anpassa oss till att förlänga restiden med 30 minuter. Självklart krävs en hel del tid, uppoffringar och anpassningar för passagerare och gods i alla transportkedjor som hänger samman med färjorna inklusive sådant som lagerhållning, kyl- och frysutrymmen med mera. Men det handlar om stora och små anpassningar som alltid och dagligen görs i ett modernt samhälle och i näringslivet, ingen katastrof jämfört med ett överhängande klimathot!
Eva Bofride tycker avslutningsvis att det är lätt att instämma i vikten av omställning för att minska utsläppen men det är staten som drivit oss fram till den punkt vi är i dag. Alltså åter inte vi utan någon annan i detta fall staten! Men så är det inte! Vi har ett delat ansvar! Jag har själv tidigare under flera årtionden deltagit i olika roller i arbetet kring färjetrafiken (som kommunal och statlig chefstjänsteman) och vi har konsekvent och enat tillsammans med olika gotlandsintressen hävdat kravet på:
Vägpriser, billiga och rättvisa.
Två dagliga färjelinjer, tur och retur, nordlig och sydlig linje och helår.
Kortare restider, så korta som möjligt.
Men nu är det ett nytt läge där vi står inför ett reellt klimathot med Parisavtalet som en klen livlina för att klara vår planet. Klimatfrågan är på allvar och då måste vi alla vara med och bjuda till i nödvändiga anpassningar och omställningar.