Klimathotet slår mot Afrika
Foto: HASSENE DRIDI
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Några timmar senare ligger Darfurbergen i Sudan under fötterna, och jag känner mig inte lika säker på den saken längre. Darfurkonflikten har alla typiska ingredienser för en afrikansk konflikt.
En hänsynslös regim, etniska och ibland även religiösa motsättningar, godtyckligt dragna gränser, kamp om krympande betesmarker och andra naturresurser, omvärldens likgiltighet alternativt inblandning för att säkra egna ekonomiska intressen.
Torka och missväxt
Inte blir man hoppfullare när man flyger in över södra Sudan, nuddar västra Etiopien och kommer in över norra Kenya, alla områden som drabbats av långvarig torka och missväxt, för att inte tala om krig och konflikter. Till de värst drabbade länderna hör Etiopien, som efter ett blodigt krig med Eritrea invaderat Somalia, ett land som inte haft någon regering alls sedan 1991.
Här svälter barn ihjäl i globaliseringens århundrade. Går mat att uppbringa, har den blivit för dyr. Livsmedelskrisen drabbar även städernas befolkning. I byarna för miljoner människor en desperat kamp för att överleva tills nästa regn kommer.
När det nu kommer, och om det kommer. Som om de gamla problemen inte skulle räcka, står Afrika nu inför ett nytt hot, klimatförändringarna, som kan få redan sköra ekosystem att kollapsa. Häftigare monsunregn, längre torkperioder och andra extrema väderförhållanden skadar miljön, minskar skördarna och drabbar ekonomin på olika sätt.
Små utsläpp av växthusgaser
Hungerkravaller och konflikter om krympande resurser följer i klimatförändringarnas spår. De senaste årens ekonomiska och politiska framsteg riskerar att raderas ut. Afrika blir på nytt en förlorare.
På Awepa-konferensen för parlamentariker i Nairobi hördes bittra röster om att Afrika med blygsamma utsläpp av växthusgaser nu får betala priset för industriländernas överkonsumtion av en energi och andra resurser. De rika länderna satsar stora summor på att öka sin beredskap inför klimatförändringarna. I Afrika där behoven är mycket större, klarar ekonomierna inte sådana påfrestningar.
Andra menade att klimatförändringarna också kan leda till något gott för Afrika. De kan bana väg för förändringar i de idag väderberoende odlingssätten och för nya grödor. De kan påskynda övergången till nya energikällor och tvinga fram ett effektivare energiutnyttjande.
Afrika är lyckligtvis inte lika energiberoende som resten av världen. Omställningen blir lättare, men det krävs politisk mobilisering för att göra människor medvetna om både hoten och möjligheterna.
Stöds av Sida
Parlamenten i Afrika har, om än svaga, en viktig roll att spela i den processen. Awepa är en biståndsorganisation som funnits i 20 år. Den består av parlamentariker av alla politiska kulörer från Västeuropa som på frivillig basis verkar för att stödja den demokratiska utvecklingen i Afrika i allmänhet och parlamenten i synnerhet.
Verksamheten leds av svensken Pär Granstedt, en gång medarbetare till Karin Söder (c), och stöds av Sida.