Kongo kan komma framÄt med dialog
Sifa Mkanani i Kongo vÄldtogs av rebeller. Den humanitÀra situationen i landet Àr fasansfull.
Foto: Carolina Jemsby
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Visserligen upphörde kriget 2002 och en provisorisk författning antogs i april 2003. Ett krig som dÄ pÄgÄtt sedan 1998, det blodigaste i vÀrlden sedan Andra VÀrldskriget. Det fortsÀtter att skörda offer.
Varje mÄnad dör 40 000 mÀnniskor i sviterna av kriget. FrÀmst internflyktingar och barn under fem Är. Barn som aldrig startar krig, men som alltid drabbas vÀrst.
Varför Àr denna humanitÀra katastrof sÄ okÀnd? Kanske för att katastrofen pÄgÄr i Afrika, denna bortglömda kontinent bland vÀrldens ledare, det vill sÀga ledare frÄn den rika vÀrlden.
Kanske för att USA inte har nÄgra större intressen dÀr. DÀremot har ett hungrigt Kina gÄtt in med stora infrastruktursatsningar i utbyte mot att komma Ät rikedomar under jord. AlltsÄ inga dödade amerikanska soldater som vÀcker uppmÀrksamhet.
DÀrmed inget CNN pÄ plats som kablar ut nyheter. De stora TV-bolagen och nyhetsbyrÄerna som ju sÀtter agendan för information och vad vi skall tycka, vad vi skall tro pÄ och engagera oss i. En riskabel utveckling om vi samtidigt har en tro pÄ att vÀrlden Àr en helhet som vi bÀr gemensamt ansvar för och att alla mÀnniskor har lika vÀrde.
FörfÀrande historia
Kongo har dessutom en förfÀrande historia att bÀra pÄ. Redan i början av 1800-talet höll sig de europeiska lÀnderna framme i olika delar av Afrika. För att som kolonialmakter roffa Ät sig rikedomar och för att driva en lukrativ slavhandel. Missionen har ocksÄ spelat en roll, nÄgot pÄ gott, men mycket pÄ ont.
Den i sÀrklass vÀrste och mest brutale kolonisatören i hela Afrika var Belgiens kung Leopold II. Han tog makten över Kongo pÄ 1880-talet och utnyttjade landet som sin egen privata egendom och slavfÀlt. Det blev ett folkmord utan all like.
Tio miljoner mÀnniskor dukade under genom hans vanstyre och skrÀckvÀlde. Författaren Mark Twain uttryckte det pÄ följande sÀtt Är 1905: "JÀmfört med Leopold framstÄr Nero, Caligula, Djingis Khan och liknande mördare som rena amatörer."
För Sverige finns en sÀrskild kÀnslomÀssig koppling till landet. Kongokrisen pÄ 1960-talet ledde till att Dag Hammarskjöld i FN:s SÀkerhetsrÄd drev igenom ett beslut om fredsbevarande styrkor och ett engagemang i omrÄdet, vilket vÀckte starka kÀnslor. 1961 omkom Hammarskjöld under oklara omstÀndigheter i en flygolycka i omrÄdet.
Det tycks ljusna nÄgot i Kongo-Kinshasa. Av landets 145 provinser Àr idag bara fem konflikthÀrdar. Kuye NŽDonda, som leder den freds- och försoningskommission, tycker sig se en lÄngsam förbÀttring. De interna rebellstriderna har avtagit, men den humanitÀra situationen Àr fasansfull i delar av landet.
Löften frÄn presidenten Joseph Kabila vid valet 2006 har inte infriats. Kanske kan landet trots allt nÀrma sig en nÄgot normaliserad situation och en demokrati sÄ att landet kan leva upp till sitt andra namn, Demokratiska Republiken Kongo.
VÄg av vÄldtÀkter
Dock Àr de planerade lokalvalen i sommar hotade. Dessutom kommer rapporter om en vÄg av vÄldtÀkter som drar genom landet med beskrivningar av övergrepp som jag inte förmÄr sÀtta pÄ prÀnt.
Kuye NŽDonda underströk i en intervju nyligen att man bara kan komma framÄt med dialog. "Tiden för vapen Àr förbi. Nu mÄste vi samarbeta för att bygga upp vÄrt land."
SÄ Àr det i konflikt efter konflikt genom alla tider. Man vinner inga lÄngsiktiga segrar med vapen.
Inga demokratiska lÀnder för krig med varandra. Dialog, respekt för mÀnniskovÀrdet och demokrati Àr segervapnen.