Konsten att fördöma smidigt

Gotland2008-04-09 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vad skulle Mona Sahlin säga om det var hon som var statsminister på statsbesöket i den kommunistiska diktaturen Kina i nästa vecka? Förmodligen samma sak som den moderata statsministern planerar säga.
Förra gången en svensk statsminister var i Kina gjorde Göran Persson bort sig - han menade att den politiska stabilitet som Kina har är grunden till det ekonomiska undret. Och så må det vara - att en diktatur är stabil hindrar inte att den kränker mänskliga rättigheter.

Tveksamt från början
Den 8 augusti kommer OS i Peking invigas. Kina borde kanske inte fått OS från början - OS har ju tidigare i historien används för att legitimera diktaturer och deras fasor.
Mona Sahlin menade i helgen att Fredrik Reinfeldt borde ta upp enskilda personer vars mänskliga rättigheter har kränkts. Statsministern avvaktar men låter meddela att han kommer garanterat att ta upp situationen i Tibet.
Diplomati är inte enkelt. Kina är ett av världens mest inflytelserika länder. Inte militärt eller politiskt, men ekonomiskt. Stora svenska företag har intressen i Kina och för statsministern är detta en svår balansgång.
Men det borde inte vara det.
Det är aldrig rätt att låta någonting gå före mänskliga rättigheter. I Kina finns politiska fångar, tortyr, dödsstraff för obekväma personer och det saknas fria val. Den senaste tidens agerande i Tibet visar att regimen inte skyr några som helst medel att hålla medborgarna i schack.
OS har startat en bra debatt i världen och i Sverige om Kinas diktatur. Många har ropat på att idrottsmännen borde bojkotta spelen, men det får inget gehör. Framför allt inte hos idrottsmännen.
Både i Paris och i London kunde man se att till och med den olympiska elden startar demonstrationer och protester. Man kan förstås fråga sig vad för gott det för med sig att förstöra för dem som springer med elden, däremot kan en fredlig demonstration sätta agendan för regimkritik.
Fredrik Reinfeldt har en delikat uppgift. Han måste sätta press på Kinas regim - något annat vore ovärdigt en svensk demokratiskt vald regeringschef. Samtidigt vill han prata miljö och klimatfrågor. Vilka självfallet också är viktiga - Kina är som sagt var en av världens starkaste ekonomier med stora industriutsläpp.
Vad kan man då göra med diplomatins hjälp? Ingen tror på allvar att en svensk statsminister faktiskt kan förändra en stor regims syn. Men markeringar är viktiga - för att visa att man inte accepterar.

Finkänslighet
I boken "Hälsningar från ondskans
axelmakter" beskriver författaren Caroline Salzinger hur regimer använder sig av utländska besökare för att skapa legitimitet för sina handlingar. Och det sista Fredrik Reinfeldt borde göra på nästa veckas resa är att ge legitimitet åt den kinesiska regimens förtryck av sina egna medborgare. Det spelar mindre roll om han väljer att ta upp enskilda fall, fördöma hanterandet av protesterna i Tibet eller på annat sätt markera. Diplomatin kräver diskretion - men finkänsligheten får inte gå ut över budskapet.
Läs mer om