Konstruktiv och positiv kulturdebatt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Gotland har ett fantastiskt kulturliv. Meg Tiveus lyfte fram det. Jämför med vilken småstad som helst på fastlandet. Visby har dock bara knappt 30 000 invånare. Här finns allt, länsteater, länsmusik, konstmuseum, Fornsalen, domkyrka, högskola. Utbudet överstiger vad även en aktiv pensionär hinner och orkar med.
EU har pengarna
Tyvärr känner sig alla dessa kulturutövare ständigt hotade. Ibland mer akut, som nu när Länsmusiken varslar några medarbetare. Då samlar man sig till försvar och letar nya vägar. Det mest konkreta vi fick i måndags gällde dock inte alls Visby.
Det var Jan Larsson som berättade om utvecklingen i och kring prästgården i Vamlingbo. En riktig framgångssaga. Om jag förstod rätt handlade det om att engagera rätt personer, förre finansministern Allan Larsson och några andra med rätt kontakter och rätt kunskap om hur man söker bidrag. Det är hos EU pengarna finns, inte hos kommunen.
Det gjordes en del bittra jämförelser med all sponsring som går till idrotten, på Gotland främst fotbollen. Är det för att det mest sitter karlar i företagens styrelser, och de har lätt att uppfatta nöjet med 22 grabbar som jagar en boll på gräs och massor av män i publiken. Svårare att se varför de skulle satsa pengar på "kultur". Den tycks mest intressera medelålders kvinnor, ingen köpstark grupp?
Jan Larsson och flera andra nämnde detta med "tydlighet". Om Geab satsar pengar på att belysa ringmuren, vet de precis vad de får. Perfekt reklam för deras verksamhet. Det fanns en "kulturproducent" i publiken som till fullo förstått detta. Han spelar klassisk gitarr, och han säljer sig dyrt till stora företag. Det lever han fint på.
Näringslivets roll
Annars var just ingen från "näringslivet" närvarande. Någon sa att det knappast finns några kulturutövare med när näringslivets folk samlas. Hur kan man föra samman de två?
Tommy Wahlgren hade ett exempel från 1986, då Gotlands radio lyckades få ett antal gotländska företag att bidra till att ta hit Radiosymfonikerna och Radiokören. Jag var med på den konserten i Södervärnshallen. Det skulle nog gå att göra nu också, trodde några. Det är lättare att samla krafterna för ett stort evenemang än att få ekonomisk trygghet på sikt för till exempel Länsmusiken.
Det här blev till stora delar en konstruktiv och positiv diskussion. Gotland var först i landet med organiserad turism. Och det har alltid varit "kulturturism", påminde Viveca Schwartz.
Folk kommer hit för historien som lever här, likaväl som för ett levande kulturliv ute i socknarna. Det är så mycket som lever här, av egen kraft, utan sponsring eller bidrag. Tiveus tror till och med att vi kan inse att kultur är så viktig och ger så mycket att vi vill betala själva för den.
Socialdemokratiska brobyggare
Bredvid mig satt Kerstin Kahlström, en av dem som nu kämpar för Fårös nya kulturcentrum, Bergmanstiftelsen. Visst har de att tampas med griniga tjänstemän, men de har ett utmärkt koncept i botten. Fårös natur och Ingmar Bergman, vem slår den kombinationen? Den är tydlig så det förslår.
Och så har de Ingvar Carlsson. Tänk att gamla socialdemokrater slutar som brobyggare mellan kultur och näringsliv.