Korkad svensk ambassadbesparing
Förre utrikesministern Jan Eliasson (s) oroas av det borgerliga besparingsförslaget att stänga ambassader i utlandet för att spara pengar.
Foto: Stuart Price
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Besparingarna har varit alltför tydliga för många det senaste året. I form av skyhög privatiseringstakt, försämrad a-kassa och övrigt nedmonterande av den gemensamma välfärden. På den internationella arenan börjar man också märka av besparingsivern.
Stänga ambassader i utlandet
Detta har uppmärksammats av bland andra Jan Eliasson (s), före detta utrikesminister. Han oroas djupt av det senaste, mycket kortsiktiga, besparingsförslaget, där man vill stänga ambassader i utlandet för att spara pengar. Oron är smittsam.
Den borgerliga regeringen ser neddragningar av antalet svenska ambassader i utlandet som fiffiga besparingar, särskilt på orter där svensk närvaro är viktigare än någonsin. Detta rimmar illa med Sveriges tidigare roll i internationellt hänseende. Därutöver rör det sig om förhållandevis små besparingar, som samtidigt orsakar stor skada.
Den borgerliga regeringen har en poäng i att ett flertal av ambassaderna dras med alltför höga kostnader, vilket säkerligen kan åtgärdas genom en översyn. Att däremot ta till så drastiska åtgärder, som att helt slopa svensk närvaro på flera håll runt om i världen känns inte som rätt prioritering. Några av de länder/städer som Eliasson exemplifierar med är Kaliningrad, Filippinerna och Namibia. På alla tre ställena är fortsatt svensk närvaro viktig, som Eliasson uttrycker det: "Genom bättre kommunikationer krymper världen, men fortfarande är den personliga närvaron och de professionella kontakterna på regerings- och myndighetsnivå oerhört viktiga för att främja svenska intressen".
Globaliseringen är ett faktum och Sverige har en viktig del i denna. Samtidigt som vi måste "hålla oss" framme när marknaderna växer, är svensk närvaro viktig ifråga om bistånd och hjälp till människor med akuta behov.
Svenskar som råkar i knipa
Eliasson påminner om att akuta behov kan uppstå i utlandet där svenskar behöver undsättas, vilket blev tydligt inte minst under tsunamin, men också i Libanon för något år sedan. Svensk närvaro runt om i världen skapar trygghet för oss svenskar om vi råkar i knipa eller behöver vissa sorters assistans.
Personalen på konsulat och ambassader gör ett viktigt arbete genom att bygga nätverk runt om i världen. Nätverk som är ovärderliga såväl freds- som krigstid.
Just de nätverken riskerar nu att brytas sönder genom den borgerliga regeringens agerande. Man hoppas spara några slantar på en verksamhet vars vinster inte ens går att mäta i kronor, euro eller dollar. Besparingen är rent ut sagt korkad!
Ett exempel på just denna kortsiktighet lyfts också den fram av Eliasson. I afrikanska länder där tillväxten på senare år blivit mycket god, drar sig Sverige tillbaka och stänger igen sina representationsmöjligheter. I samma veva etablerar sig andra länder där. Varför vill inte den borgerliga regeringen hänga med i den positiva utvecklingen? Besparingen har också kritiserats av flera stora svenska företag. Företag som ser ambassaderna som ovärderliga i deras arbete för att etablera goda kontakter på nya marknader. Genom regeringens agerande riskerar Sverige att gå miste om mycket gott, inte minst arbetstillfällen, som företagens utländska expansion kan generera här hemma.
Eliasson med den erfarenhet han besitter, erkänner villigt att utrikesdepartementet med de underlydande ambassaderna och konsulaten behöver ses över, och den ekonomiska situationen balanseras.
Han avråder dock starkt från att minska den svenska närvaron runt om i världen, med de konsekvenser det får, inte minst för ekonomin, men främst för våra relationer med andra stater.
Om den borgerliga regeringen har svårt att lyssna på en gammal trätobroder, kan man väl i alla fall lyssna på företagarna. Det gör man ju i så många andra avseenden. Varför inte den här gången?