Kriminalvård i återvändsgränd
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Från 2002 har antalet poliser gått från 16 149 till 19 300 idag. Nästa år 20 100. Tittar man på kurvan för anslag till rättsväsendet så är den kraftigt uppåtgående. 22 miljarder år 2000, nästa år 36 miljarder. Detta är en satsning som saknar motstycke, säger statsminister Reinfeldt. Det kan man hålla med om. Men knappast något att skryta med i det långa perspektivet. För vart är samhället därmed på väg?
Helikopterrånet
Se på det spektakulära helikopterrånet nyligen. Vad hjälper all ökning av antalet poliser när organisationen inte fungerar. Det har nämnts att en haverikommission borde tillsättas för att granska det svenska polisväsendet. Vi är nog där nu.
Var finns analysen av vad som ligger bakom den brottsutveckling vi ständigt tvingas åse. Viss analys finns väl någonstans inom polisen, inom Brå, inom något parti. Men får inget genomslag. Att angripa roten till detta onda görs inte.
Vad som nu behövs är en ny kriminalvårdspolitik. Ett nytt sätt att tänka. Att få fatt på helheten för att åtgärda delarna och det enskilda lidandet. För det handlar om ett lidande, för offer såväl som för förövare. Har någon hört ett barn önska sig bli kriminell? Varför hamnar en del där i alla fall och mot sin vilja? Den frågan måste ställas och diskuteras. Då är det möjligt att få syn på helheten och delarna, och på lidandet. De nya 4 miljarderna till rättsväsendet inklusive polisen leder inte till det trygga samhälle som Alliansen nu utlovar.
Det fanns en tid då man allvarligt diskuterade dessa frågor. Men det var så länge sen, så länge sen. På 1960-talet fanns åtskilliga rörelser för att förstå och en vilja att slå in på en ny väg.
Avfolka landets fängelser!
Den legendariske chefen för Fångvårdsstyrelsen (senare Kriminalvårdsstyrelsen) Torsten Eriksson var en kraftfull förnyare av kriminalvården. KRUM (Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering) bildades och väckte en aktiv debatten.
Den nytillträdde justitieministern Lennart Geijer satte som mål 1969 "att avfolka landets fängelser". Generaldirektören Bo Martinsson i Kriminalvårdsstyrelsen förhandlade personligen med strejkande fångar och försökte förstå. Men i mitten av 80-talet svängde det. Då hårdnade kriminalvården och har så fortsatt. När justitieminister Thomas Bodström föreslog att bygga en superbunker trodde man sig förflyttad till ett osannolikt mardrömsland. Ett samhälles kvalitet mäts hur man tar hand om sina svagaste grupper. Så som gamla, sjuka och barn, och hur man hanterar de som slagits ut och glidit in i missbruk och kriminalitet. Här finns utmaningen. Att se helheten och finna delarna.
Nu spär man på människors kortsiktiga och oreflekterade tänkande: "Bura in dom". Rycker bort mattan för medmänsklighet. Tvingar in samhället i en uppdelning av vi och dom. Spär i värsta fall på främlingsrädsla och rasism. Politiker och ansvariga myndigheter måste få grepp om dessa samband. För att därifrån skapa det medmänskliga, varma och trygga samhälle som alla vill ha. Men steget tycks långt. Nu är man inne i en återvändsgränd.
Förebyggande åtgärder
I stället för att utfärda löften om allt fler poliser och alltfler fängelseplatser borde man vända på steken. Utfärda löften om allt färre fängelsekunder. Damma av Geijers mål att avfolka fängelserna. Satsa på vård och på ett säkert återvändande till ett normalt liv som alla längtar till.
Det är nog dags att tillsätta en parlamentarisk utredning om hur ett tryggt och medmänskligt samhälle kan skapas där resurser successivt förs över från kriminalvård till förebyggande åtgärder. Åtgärder som börjar redan med barn och föräldraskap och fortsätter i barnomsorg och skola. Ett sådant helhetsgrepp vore ett av de viktigaste löftena inför nästa val.