Kris för socialdemokraterna i Europa
I Storbritannien regerade Tony Blair sönder Labour innan han lämnade över till Gordon Brown. Ett av flera exempel på att socialdemokratin i Europa är i kris.
Foto: KIRSTY WIGGLESWORTH
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men det finns ett antal frågor där SI skulle kunna spela en aktiv roll, till exempel kärnvapenfrågan och upprustningen i allmänhet, miljö- och klimathotet och det globala kapitalets framfart i världen i allmänhet. Det är frågor som alltid funnits på vänsterns agenda och som både kan inspirera medlemspartierna i utvecklingsländerna och blåsa nytt liv i den försoffade och stagnerande europeiska socialdemokratin.
Socialdemokratin i Europa i kris
Sanningen är ju att medan vänstern i olika skepnader gått starkt framåt i exempelvis Latinamerika och i viss mån även Afrika och Asien i takt med demokratiseringen, och i senaste valet också fick regeringsmakten i Australien, befinner sig socialdemokratin i Europa i kris. Bara åtta av EU:s 27 medlemsländer leds i dag av socialdemokrater eller socialister, och flera av dem samarbetar dessutom med högerpartier.
Tyskland är ett bra exempel på hur socialdemokratin helt enkelt kapitulerat inför svårigheterna. Gerhard Schröder hade tillsammans med De gröna en stabil majoritet i tyska riksdagen, när han plötsligt ledsnade på regerandet och utlyste nyval 2005. Nu sitter de tyska socialdemokraterna som gisslan i en stor koalition med kristdemokraterna under ledning av Angela Merkel. Trots att det även efter valet fanns en vänstermajoritet i riksdagen, om man räknar in De gröna.
I stället för att satsa på att ta tillbaka regeringsmakten, ägnar sig de tyska socialdemokraterna åt att byta partiledare. Och de skrämmer bort sina gamla gröna bundsförvanter och grälar om huruvida man ska samarbeta med vänstern (Die Linke) eller inte. Medan Merkel skördar de politiska vinsterna av den ekonomiska saneringspolitiken. Frågan är om hon inte får egen majoritet i valet nästa år och kan kasta ut socialdemokraterna ur regeringen.
Utstrålning som en skyltdocka
I Storbritannien regerade Tony Blair sönder Labour innan han överlämnade ledningen till Gordon Brown. Denne begick sedan misstaget att inte utlysa nyval medan han fortfarande var populär. Nu är Labours opinionssiffror i botten och det vill till ett under för att inte högern ska ta över i Storbritannien nästa år.
I Frankrike är socialistpartiet splittrat på alla ledder. Överstedottern Ségolène Royal tror fortfarande att hon är kallad att frälsa socialisterna, fast hon förlorade stort mot Nicolas Sarkozy, saknar politiskt program och har en utstrålning som skyltdocka från NK. I Italien upplevdes vänsterregeringen under Romano Prodi som så kraft- och färglös, att italienarna kallade in den gamle fifflaren Silvio Berlusconi igen.
Saknar viljan att regera
Det är svårt att tolka dessa motgångar för den europeiska vänstern som något annat än en ideologisk kris. Socialdemokratin saknar viljan att regera, för att den inte vet vad den ska regera på, annat än allmänt socialliberalt tankegods. Allt medan klassklyftorna ökar, även i tidigare jämlika länder.
Rättviseperspektivet lyser med sin frånvaro både nationellt och internationellt. De europeiska socialdemokraterna vågar inte ens stå upp för demokrati i Mellanöstern, när USA inte är med på noterna.
I det politiska tomrum som socialdemokratin efterlämnat, kan politiker som Berlusconi och Sarkozy, för att inte glömma Reinfeldt och Björklund, framstå som fräscha nytänkare.