Krisen som vi i väst har bett om
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
USA står på randen till recession. Sverige har hittills klarat sig bra, men i till exempel Danmark sjönk BNP under första kvartalet i år. Där är alltså recessionen ett faktum.
Allt kan inte skyllas på USA, men det var där det började. Giriga och okontrollerade banker gillrade en lånefälla för fattiga husköpare, och förra sommaren slog den igen. Folk kunde inte betala de stigande räntorna och fick gå från hus och hem.
De tomma husen drog ner fastighetsvärdena och även mer solventa husägare hamnade i knipa. Trots statliga stödåtgärder för banker och husköpare, får 10 000 amerikaner sin hus utmätta - varje dag.
När myndigheterna i USA vaknade, hade krisen redan spritt sig i världen. De amerikanska kreditinstituten hade slugt nog paketerat om sina högrisklån och sålt dem vidare till bland annat europeiska banker.
I till exempel Storbritannien fick skattebetalarna gå in med mångmiljardbelopp för att rädda krisande bostadslåneinstitut och förhindra att brittiska husköpare ställdes på bar backe.
En resultat av den världsomspännande finanskrisen är att det blivit dyrare och svårare för företagen att låna pengar, vilket hämmar investeringsviljan. Det har spätt på en "naturlig" konjunkturavmattning.
Skenande oljepriser, som mer beror på spekulation och politisk oro i Mellanöstern än brist på olja, och kraftiga matprishöjningar har har vridit konjunkturspiralen ytterligare några varv nedåt.
Ett 30-tal matexporterande länder i framför allt Asien har kraftigt skurit ned eller helt stoppat exporten av ris, vete, majs och andra livsmedel för att trygga tillgången för sina egna befolkningar och hindra att priserna drivs upp i det egna landet. Flera av de här länderna har skakiga och auktoritära regimer som fruktar att matkravaller ska kasta dem ur sadeln.
Samtidigt har hamstringen ökat i alla led - jordbrukare, handlare och konsumenter samlar i ladorna i hopp om att få bättre betalt längre fram. Även fonder runt om i USA och Europa spekulerar i de stigande matpriserna.
Fattiga drabbas hårdast
De som drabbas hårdast av det minskade utbudet på världsmarknaden är de fattiga i livsmedelsimporterande utvecklingsländer och människor som är beroende av internationell livsmedelshjälp. Att vi i väst också känner av de stigande priserna är inte mer än rätt.
Om vi inte hade subventionerat våra bönder, hade u-länderna idag producerat mer mat för världsmarknaden. Det är patetiskt att till exempel Japan som hela tiden skyddat sina egna risodlare genom höga tullar nu försöker dra andra risproducerande länder inför WTO för att de exporterar för litet.
Vi har själva bäddat
Medan EU spenderade halva budgeten på sina bönder, tvingade IMF och Världsbanken länge u-länderna att skära ner sina stödprogram för jordbruket.
De skenande oljepriserna har vi också bäddat för själva. Både amerikaner och svenskar tillverkar och kör på tok för stora och bränsletörstiga bilar. Undra sedan på att det är kris både för de amerikanska biltillverkarna och Volvo. Volvo har ännu inte tillverkat en enda bränslesnål bil.
För USA är oljeprischocken också en nyttig påminnelse om att det kostar att leka världspolis, starta krig och hota länder. Det är ju risken för ett israeliskt och/eller amerikanskt angrepp på påstådda iranska kärnvapenanläggningar som driver upp priserna på olja just nu.
Tänk om amerikaner vore lika indignerade i valbåset som framför bensinpumparna!