Kultur ger kraft för framtiden
Länsteatern med Lennart Bäck och Lena Bogegård är viktiga delar av det stora gotländska kulturutbudet. Kulturen är en utvecklngsfaktor, som måste finnas med i Vision 2025, tycker Lennart Lindgren.
Foto: Zettergren Bengt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nu är det likadant igen. Nog är detta märkligt. Än märkligare blir det när projektledaren Lena Thalin nu informerar om processen. Att 100 personer deltagit, varav fyra från Kultur & Fritid. Folkan har deltagit och till och med sex konstnärer. Ändå inget om kulturen.
Kultur kan vara sprängstoff
"När jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver." Detta kända uttryck, i lite olika varianter, har tillskrivits Hermann Göring. Diktatorer i alla skepnader har alltid varit rädda för kulturens olika uttryck. Rädda för att författare och konstnärer skall sätta griller i huvudet på folket. Så att de upptäcker andra sätt att leva och tänka än det statskontrollerade.
Kultur kan alltså vara sprängstoff. Och skall så vara. Frigör människors tankar och kreativitet för ett mänskligare samhälle. Bidrar till ett samhälle med grundläggande värderingar som omtanke, solidaritet och samarbete.
På Gotland behöver vi inte riskera, att makthavare osäkrar sin revolver. Men man kan önska att de osäkrar sitt tänkande. För att därmed tänka skarpt och fritt. Inse kulturens inneboende kraft. Förstå att kulturen skapar mötesplatser. Förstå att konst och litteratur bidrar till ett gott liv.
Förstå att kultur inspirerar. Förstå att kultur lockar till inflyttning och företagsetablering. Jo, företag och institutioner tänker allt mer i sådana banor. Inser att de anställda lever icke av bröd allena. Är man dessutom nyfiken på sitt eget liv, då är kulturen inkörsporten.
Enormt gotländskt utbud
Kultur är mångahanda. Det kan vara så kallad finkultur: klassisk musik, opera, vissa former av teater och bildkonst, klassisk litteratur, balett. Det kan vara så kallad folkkultur, som då tänks vara ett bredare och mera lättillgängligt kulturutbud. Men kategorisering blir lätt diskriminerande. Folkets kulturintresse är bredare än vad man tror. Dessutom blir den ena kulturupplevelsen ofta inkörsport till den andra.
På Gotland kan vi stolt peka på ett häpnadsväckande antal utövande konstnärer (tänk Öppna Ateljéer), en sprudlande Länsteater, Romateatern, en ambitiös biblioteksverksamhet över hela ön, Medeltidsveckan, författare med olika Gotlandsanknytning, nyårsrevyer, kulturskolan och annan barnkultur, filmfestivaler, Översättarcentrum, Tonsättarcentrum, BAC (samtidskonsten behöver utrymme), Gotlandsmusiken (måste räddas nu), kulturföreningen Roxy och så vidare.
Och så Ingmar Bergman - Gud give att det blir ett Bergman-center på Fårö! Lägg därtill hela den medeltida kulturen med de 92 kyrkorna och världsarvsstaden Visby. En imponerande uppräkning, eller hur? Och så det faktum att kulturen genererar många arbetstillfällen och stora intäkter.
Kulturen en utvecklingsfaktor
Allt detta har visionsmakarna lyckats missa. Nu förstår jag också bättre varför Visby inte kandiderar som kulturhuvudstad 2014. Jag frågar mig, finns det något län som i förhållande till sin befolkning har tillnärmelsevis detta kulturutbud? Och förstår man inte vad detta betyder för öns utveckling?
Sannolikt är kulturen en av de viktigaste förutsättningarna för kommunen att nå det ultimata målet i Vision 2025. Nämligen en befolkning som uppgår till 65000.
Kulturen är nog just den kraft som krävs för att häva sig upp på dessa höjder.