Kulturen produceras i Stockholm
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det sägs att det finns en borgerlig kultur och en vänsterradikal kultur. Det är förstås en sanning med modifikation. Men man kan hitta en konservativ och en radikal kultur. Där den förra är bevarande av traditionella kulturinstitutioner och den senare är i princip att riva ner och vända upp och ner på dem. Inget av dessa är särdeles tilltalande, och de flesta kulturutövare eller debattörer har en helt annan syn där kulturen ständigt utvecklas och knyter samman historia och samtid.
I måndags skrev Stockholmspolitikern Madeleine Sjöstedt (fp) en debattartikel i Dagens Nyheter där hon föreslog den stundande kulturutredningen att slå samman Kungliga Dramaten och Kungliga Operan till de Kungliga nationalscenerna. Då menar hon inte att de ska ha samma scenkonst utan att slå samman administration och scenografiverkstäder. Detta skulle kunna frigöra resurser till bland annat Riksteatern, som är hela landsbygdens nationalscen.
I Stockholm är lätt att besöka en nationalscen men också lätt att hitta alternativ. Det är en helt annan sak att bo utanför huvudstaden - därför är det extra befriande att just Stockholms kulturborgarråd anser att Riksteatern behöver mer resurser.
Riksteatern anses vara en nationalscen trots att den drivs som en ideell förening, och turnerar med hjälp av lokala teaterföreningar. Det är i hög utsträckning staten som betalar Riksteaterns verksamhet, och den når förmodligen bredare än någon annan teater i Sverige.
Däremot glömmer borgarrådet att även Riksteatern har sin verkstad i Stockholmsområdet och skulle mycket väl kunna ta del av rationaliseringen. Även om Riksteatern har en annan huvudman än de två kungliga scenerna.
Kulturdebatt rör upp känslor. Rationalisering blir ofta ett rött skynke istället för en möjlighet. I den bästa av världar borde institutioner som Dramaten och Operan själva vilja rationalisera och politiker inte behöva lägga sig i. Men så länge huvuddelen av kulturen betalas av skattebetalarna måste nog våra folkvalda också styra.
Kulturutredningen presenteras på torsdag och innehåller en hel del rationaliseringar, sammanslagningar och nya sätt att via bidrag stimulera konstens utveckling. En sak är säker; både bildkonstnärer, scenkonstnärer och andra kulturutövare kommer att bli upprörda över resultatet. För hur skulle kulturen se ut om den vore nöjd?