Kulturpolitikens betydelse och mobbningen av Gotlandsmusiken

Gotland2009-09-17 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I tisdags presenterade socialdemokraterna sina förslag till politiska riktlinjer för kulturen. Förslag som kommer att behandlas på partikongressen i slutet av oktober, som underlag för en fyraårig regeringsperiod från och med nästa höst.
Sverige skall vara en kulturnation i världsklass, säger kulturtalesmannen Leif Pagrotsky. Det betyder satsning på barn och unga för att ge dem tillgång till kultur, satsning på de kreativa näringarna och de kreativa utbildningarna samt att värna och tillgängliggöra vårt kulturarv som är mångahanda.

Kulturen en valfråga
Om ett par veckor kommer det i budgetförslaget att framgå vilka pengar som sätts på kulturen. Blir Leif Pagrotsky nästa kulturminister, så kan man räkna med framgång i förhandlingar med finansministern om ökade resurser till kulturen. Med ett förflutet i finansdepartementet vet han hur slipstenen skall dras.
Norge kan vara förebild, där arbeiderregeringen gjort häpnadsväckande satsningar på kulturen under den senaste mandatperioden. Där har kulturen varit en valfråga. Där har man insett att människor och samhälle mår bra av kultur. Då kommer framgångarna, både i samhällsutveckling och i val. En ny mandatperiod med bland annat kultursatsningar ligger framför norrmännen. Norgehistorierna får nog ett annat innehåll framöver.
I s-förslaget framhålls att "kulturpolitik bottnar i frågan om vilket framtida samhälle det är vi vill ha". Då handlar det om ett öppet, demokratiskt, kreativt, nyfiket, jämlikt, dynamiskt och framtidsinriktat samhälle. En nåd att stilla bedja om. Men det känns som att det nu kan gå till handling. Att återigen lyfta kulturen så som skedde efter 1974 års imponerande kulturpolitiska beslut.

Motverka kommersialismen
Det är befriande att kvalitén i kulturlivet lyfts fram så tydligt i detta förslag. I skarp kontrast till Kulturutredningens märkliga duckande för kvalitetsbegreppet. Där gjorde utredningen ett präktigt självmål.
Nu dammar man av det kulturpolitiska målet från 1974, att motverka kommersialismens negativa verkningar. I sanning nödvändigt, så som det ser ut i dagens samhälle. För det gäller att begränsa marknadens möjligheter att avgöra vad som är kvalitet. Att värna kulturens frihet är att skapa mångfald och därmed kvalitet.
Förslaget är välgörande konkret på många efterlängtade områden: fri entré på statliga museer och på sikt utbyggt till de regionala museerna, alla skall ha tillgång till bibliotek och boklånen skall vara avgiftsfria, motverka höga avgifter i musik- och kulturskolan, förbättrad trygghet för kulturarbetare. Man lyfter också fram behovet av att modernisera Nationalmuseum och att säkra ett Nobelmuseum.

Mobbning av Gotlandsmusiken
Men på Gotland har vi just vaknat till ett grundskott mot Gotlandsmusiken. När man trodde att hoten var avvärjda så kommer de igen. Dels är det orimligt att utsätta musikerna för denna otrygga tillvaro år efter år, dels är det orimligt att utsätta gotlänningarna för en utarmning av en älskad kulturverksamhet.
Det känns som mobbning eller är det bara bristande känsla för kulturens betydelse för den breda allmänheten på ön. Stick i stäv mot det kulturpolitiska handlingsprogrammet. Klyftan mellan ord och handling tycks vara svår att överbrygga.
Kulturen kan vara på väg som en viktig politisk fråga, till och med på Gotland.
Läs mer om