Kulturrättvisa från 1970-talet

Gotland2008-06-27 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Få upprörs över att skatter finansierar kultur. De offentliga bidragen går till museer, folkbibliotek, kulturtidskrifter, konstnärslöner och mycket annat. Men allmänhetens förtroende för det statliga kulturstödet är beroende av att pengarna betalas ut rättvist och rättssäkert. På onsdagen presenterade Riksrevisionen sin granskning av de tre miljarder som Statens kulturråd och Konstnärsnämnden årligen delar ut.
Det finns två inneboende risker med statligt kulturstöd; konsten blir styrd och uppföljningen dålig. Det ligger visserligen i kulturens natur att den är svårare att utvärdera än andra verksamheter. Men i vissa fall krävs inte att den som fått bidrag berättar vad den gjort med pengarna. Än mer anmärkningsvärt är att en femtedel av alla som sökt bidrag säger sig känna till fall av jäv vid bidragsutdelningen.
Riksrevisionen konstaterar att bidraget gynnar redan etablerade konstnärer och försvårar för nya projekt. En femtedel av bidragstagarna får dela på tre fjärdedelar av pengarna. Dagens bidragssystem är utformat på 1970-talet. För dåtidens kultur. De snäva bidragstyperna gör det svårt för den som vill kombinera olika konstformer. Konsten blir sämre när den tvingas in i ett av staten skapat fack.
Men hopp finns! Med tydligare regler och mål för bidragsutdelningen, lite vidare horisonter och stängare uppföljning kan kulturbidraget även fortsättningsvis åtnjuta allmänhetens stöd.

Läs mer om