Kvalitén beror på de enskilda lärarna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Här finns en av de tydliga skillnaderna mellan de politiska blocken i Gotlands kommun. När Brittis Benzler (v) var ordförande försökte majoriteten säga nej till fler friskolor. Sen är det ju Skolverket som bestämmer.
Beror på den enskilde läraren
"Konkurrensen höjer kvalitén på utbildningen", säger hon också. Där tror jag hon har fel. Undervisningens kvalité beror på den enskilde läraren.
Den har just ingenting att göra med hur skolan drivs. Däremot kan man vända på det och säga att en bra undervisningssituation kan ge bra resultat, även om inte alla lärare är superpedagoger.
Många föräldrar är övertygade om att en liten skola ger bättre social kvalité, större trygghet och trivsel för barnen, viktigare ju mindre de är.
För att få en skola som ligger nära hemmet och där det är lätt för dem att ha insyn, kan de tänka sig att ge avkall både på lärarens formella utbildning och på diverse pedagogiska finesser.
Skolpolitikerna har ständigt att gå den här balansgången. Därför finns ingen absolut skillnad mellan blocken. Socialdemokrater har aktivt stött inrättande av friskolor, Donnergymnasiet till exempel. Men visst är det så att Celion vill markera en politisk kursändring.
Det är mycket intressanta argument hon ger för att friskolor är överlägsna den kommunala skolan. "Personalen får större frihet att använda sina pengar", säger hon.
Kamp om vinst och lön
Det är nog här skon klämmer. Att vi börjar få allt större tryck på privatisering av offentlig verksamhet, det är en direkt följd av ett stort politiskt beslut i början av 1970-talet. När de offentliganställdas fackförbund fick fri förhandlingsrätt gentemot sina arbetsgivare, kommuner och landsting.
I privat verksamhet finns en självklar motsättning mellan företagsägare, som vill få så stor vinst som möjligt av verksamheten, och anställda, som vill ha så mycket som möjligt av denna vinst.
De balanserar varandra. I ett fritt land kan en anställd lämna en arbetsgivare som ger för dålig lön. (I teorin i alla fall.) Om de anställda kräver för hög lön, går företaget i konkurs.
Den här motsättningen finns inte för offentlig verksamhet. Lärare och sjuksköterskor är, som skattebetalare, sina egna arbetsgivare.
Men det vill de inte låtsas om när de driver lönekampen. Om de offentliganställda som just nu strejkar i Frankrike, får igenom sina krav, betyder det att skatten måste höjas rejält, eller att stora grupper anställda förlorar jobbet.
Kan inte ersättas av en maskin
Det finns en trist faktor till i det här. I industrin kan man ofta effektivisera, ersätta några anställda med en maskin. Så kan de som är kvar få högre lön. Det går inte för dem som producerar tjänster.
Undervisningens kvalité är beroende av hur många vuxna det finns per barn. I friskolor händer det nog att man har lärare utan formell kompetens. De får nöja sig med lite lägre lön. Så klarar man ekonomin.
Förmodligen har Lena Celion rätt i att vi är där nu. De anställda i skolan måste börja vara med och ta ansvar för hur skolpengen fördelas.
Hur mycket skall gå till lönehöjning för de anställda och hur mycket till själva verksamheten? Kan man klara sig med färre anställda för att få högre lön?