Kyrkoval med flera tvistefrågor
Ska homosexuella par få viga sig i kyrkan? En knäckfråga för kyrkan. Kommer frågan att påverka kyrkovalet, undrar Wera Svensson.
Foto: SÖREN ANDERSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
De cirka 80 procent av svenskarna som är medlemmar i Svenska kyrkan får utse sina representanter till kyrkans tre beslutsnivåer, församlingen, stiftet och kyrkomötet. Det handlar om omfattande verksamhet och stora pengar.
Hur man än vänder på det, så är det problem med de kyrkliga valen. Drygt tio procent brukar delta. Man skulle kunna säga att det är en påtvingad "demokrati". Svenska kyrkans del i svenskt samhällsliv har utformats under många århundraden. Styret av den var helt enkelt en del av socknens eller stadens styre. Omöjligt att skilja på.
Ingen partipolitik
Men år 2000 genomfördes skilsmässa. Och man förväntar sig uppifrån att kyrkans "medlemmar" skall intressera sig för den. Vilket de bara gör när de vill ha dess tjänster. Och det är i rätt många sammanhang.
I Visby domkyrkoförsamling tog vi år 2001 det unika beslutet att upphöra med valsedlar för de vanliga politiska partierna. Socialdemokrater, centerpartister, moderater och alla andra som är engagerade i kyrkans arbete ser inga motsättningar sig emellan. Vi söker andra former än de partipolitiska.
Men - skall det kallas ett val, måste det ju finnas något att välja mellan. Så under det här årtiondet har vi haft två grupperingar på Gotland. "Kyrklig samverkan i Visby stift" samlar alla från de vanliga partierna, utom centern, som hade egen lista till kyrkovalet. POSK: "Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan", består av dem som inte har bestämd politisk hemvist. Ungefär så.
Inför årets kyrkoval ser det ut att bli en förändring. Socialdemokraterna vill återigen ställa upp en egen lista till kyrkomötet. Det kan man förstå.
Christer Engelhardt och Inger Harlevi som delat på uppdraget för Kyrklig samverkan, har varit "vildar" i kyrkomötet, där de flesta andra hör till ett politiskt parti eller POSK. De tycks dock inte ha upplevt det som ett stort problem, de har mottagits välvilligt av sina partivänner.
Den som läst ända hit, om allt det här tekniska, den undrar nog: Vem tar upp de stora tvistefrågorna i kyrkan? Det är 50 år sedan de första kvinnliga prästerna vigdes i Svenska kyrkan och de är nu en självklar del. Men ännu finns det grupper, präster särskilt, som vägrar erkänna en kvinna som präst. Varken den frågan eller nästa stora konfliktämne nämns i de valplattformar som kommer att skickas ut.
Homovigslar
Det tycks mig att vi kan hamna ur askan i elden. "Självklart kommer homosexuella par att vigas i Domkyrkan", säger domprost Mats Hermansson.
Han vet dock, att många präster läser Nya testamentet och Paulus annorlunda än han. Och han vet att alla stora kyrkor i världen kommer att ta avstånd från Svenska kyrkan efter ett sådant beslut. En tidigare nationell kyrka som vår tillhör ingen av de stora katolska eller ortodoxa gemenskaperna. Det är både en styrka och en svaghet.
I Eva Bofrides ledare 22 januari anar jag de konvulsioner som kommer. Hon antyder "diskriminering". Präster som vägrar att viga homosexuella par lär få känna på mediedrevet. Även den som accepterar den nya ordningen kan nog känna det olustigt.
Är det redan omöjligt att tala för civil registrering för alla som vill ingå äktenskap? Sedan kan varje kyrka utforma vigselceremonier i sin egen ordning. Då behöver ingen tvingas till något mot sitt samvete. Så är det redan, tror jag, i de flesta länder i vår mångkulturella värld.