Lång väg kvar till en hållbar framtida allians till vänster
Miljöpartiets Peter Eriksson har nyligen deklarerat att han gärna ser en rödgrön valallians 2010 tillsammans med socialdemokraterna, men däremot utan vänsterpartiet. foto: henrik montgomery/scanpix
Foto: HENRIK MONTGOMERY
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Eriksson vill gärna samarbeta. Han ser helst att det bildas en rödgrön valallians inför 2010. I denna skall det dock inte få ingå några vänsterpartister. För vänsterpartiet är, som Peter Eriksson uttrycker det, "lite bakåtsträvande och gammalmodigt".
Inte heller socialdemokraterna, det parti Eriksson vill samarbeta med, undgår kritik. De är "lite för betonginriktade" och de vill i första hand "gynna den gamla tunga industrin".
Det miljöpartistiska språkröret må ha rätt i sak, det är definitivt inte svårt att instämma, men det är knappast den invit till samarbete som har störst chans till framgång.
Ingen förvåning
I en uppföljande intervju vänder prästsonen Lars Ohly (v) visserligen "andra kinden till", säger att det är felaktigt men att han inte blev förvånad över Peter Erikssons uttalande. Vad han tänker är dock lätt att föreställa sig. Och det är inte ord som lämpar sig i tryck!
Peter Eriksson tycks tro att det räcker med en rödgrön allians. Att bara miljöpartiet och socialdemokraterna tillsammans blir större än de borgerliga partierna så kommer vänsterpartiet vara berett att agera dörrmatta och samarbeta med en regering Sahlin-Eriksson i riksdagen.
Rödgrön röra
Det är ett högst osannolikt scenario. Lars Ohly har för sin och sitt partis del gjort fullständigt klart att han inte kommer att acceptera miljöpartistiska statsråd om det inte också blir vänsterpartistiska. Det är en rimlig hållning. Och den enda möjliga om hans parti skall ha något som helst existensberättigande.
En annat högst svårforcerat hinder för Peter Eriksson är inställningen inom socialdemokratin. Visst, det finns krafter, till exempel den tidigare partisekreteraren Lars Stjernkvist, som inte har något emot lite "rödgrön röra".
Men det finns också starka krafter emot. Krafter som blir väldigt provocerade av miljöpartiets företagsvänliga profil och som man tycker orealistiska energi- och miljöpolitik. De kommer säkert att hålla emot till sista blodsdroppen.