Låt oss, alla gamla flickor, ta fram det vi minns från vår barndom!
30000 platser är borttagna från komvux, folkbildning och arbetsmarknadsutbildning. De kommande åren ska komvux tillföras 2000 nya platser. Men att kalla detta för en storsatsning är ingenting annat än ljug med statistik, tycker Sonia Landin.
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Och så lekte vi. De gamla gutniska lekarna fortlever. Ungdomar spelar pärk och kastar varpa. Överallt spelar man kubb numera. Det spelet surfar tydligen med på uppsvinget för gotländska lekar. Ingen enda gotlänning har hört talas om att det spelats här före 1980-talet. Inget ont i det, men man kan undra varifrån det egentligen kommer.
Åtta flickor mellan 70 och 80 år
Annars var det flickors lekar som fick stå i centrum. Vi höll till i Levide bygdegård, så det passade bra att vi tog upp den "bollskola" som vi höll på med varenda rast, när vi gick i folkskolan i Levide.
Min kusin och jag har i flera år försökt komma ihåg hur vi egentligen gjorde. Häromveckan var vi åtta flickor mellan 70 och 80 år, som gått i Levide skola, som träffades och hjälptes åt att komma ihåg. Underligt nog är det svårt. Fast man gjort det hundratals gånger. Det handlar om att spela en boll mot en vägg. Man gör någon viss rörelse för varje siffra, klappar händer framför och bakom kroppen, kastar bollen under ett ben, kastar bollen bakom ryggen, snurrar runt, tar emot bollen på speciellt vis. Och annat sånt.
Vi spelade till 100
Den vi hade i Levide var väl utbyggd. Vi spelade till 100. När man gick i de högre klasserna var det en stolthet att klara sig hela vägen till 100 utan att "dabba". Om man dabbade, fick man lämna över bollen och ställa sig i kö. "Det gällde att hinna till 100 innan det ringde in," sa min äldre kusin.
Vad vet vi egentligen om just det här bollspelet? Varenda flicka som är över 60 år, minns att hon gjort det i sin barndom. När min spänstiga kusin visade hur det gick till, fick det alla att tänka efter. Gamla tanter (det är vi ju allihop nu), demonstrerade för varandra hur de hade gjort i deras skola. Alla "väddrade boll", och varje skola hade sin modell. Men i Säves stora bok om Gotländska lekar, standardverket, där hittar jag ingenting om just den här sortens bollspel.
Levandegöra gotländsk kultur
Vi har försökt forska lite. Vem har hittat på det här? Hur länge har det funnits? I söndags pratade jag med en flicka från Örnsköldsvik och en från Göteborg, som minns att de också spelade boll. "Men jag kommer ju inte ihåg hur det var". Att det var bara flickor, det är vi överens om. Utom Ingvar Ronström, han har visst spelat boll i skolan.
Så långt vi kan finna, upphörde det här bollspelet nån gång kring 1960. Varför vet vi inte. Kanske var det fotboll som tog över, för flickor också. Ännu mer anledning att dokumentera den kunskap vi kan få tag i. Gutamålsgillet får en allt större roll att samla och levandegöra gotländsk kultur i alla former. Låt oss, alla gamla flickor, ta fram det vi minns från vår barndom!