Ledamoten äger sin röst
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Även om vi har ett politiskt system uppbyggt på partier, så är det personer vi väljer till de beslutande församlingarna. De är sedan inte på något sätt formellt bundna av vare sig vad de lovat inför valet, eller vilka beslut som partikongresser eller partiledningar fattar. Den som blivit vald förlorar inte heller sitt uppdrag om den lämnar sitt parti. Ändå är det ingen tvekan om att politiken är full av personer som röstat emot sin egen uppfattning. Ja, det är till och med så att det är förutsättningen för ett effektivt inflytande i politiken.
Det handlar i grunden om makt. Som en av 349 ledamöter har ledamoten ytterst begränsad makt, men som en del i en större helhet, som en del i ett enigt parti, blir möjligheten att påverka desto större. Ledamoten köper sig större makt och inflytande, genom att sälja en del av sin självständighet.
Detta har flera positiva effekter både för ledamoten och för dennes väljare. Ett parti som uppträder enigt får en betydligt starkare förhandlingsposition. Partier som uppträder splittrat får sämre möjligheter att påverka politiken och därmed sämre möjligheter att leverera den politik som väljarna önskat.
Även för den enskilda ledamoten innebär partidisciplinen en fördel. Den som förlorar en diskussion, men underkastar sig majoritetens beslut, vet att hon själv får ett enigt stöd i de frågor där hon vinner diskussionen. Oftast kan man som ledamot räkna med att ha större chans att vinna de diskussioner där man själv känner som mest intensivt, medan man oftast får ge sig i frågor som egentligen inte spelar så stor roll.
Till sist är det alltid riksdagsledamoten som äger sin röst. Det är ledamoten själv som trycker på knappen. Det ansvaret kan aldrig läggas på någon annan, vare sig en aldrig så toppstyrd partigrupp eller aldrig så högljudda väljare.