Linné-året har nu nått sitt slut
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En världskändis
Stolt kan vi konstatera att i Linné har Sverige en världskändis. Trots att han föddes för hela 300 år sedan. Det kan tyckas märkligt, men samtidigt hoppfullt att historien inte utplånar alla spår. Att även 300-åringar kan spela en roll i dagens avancerade samhälle. Om det nu är så avancerat?
Linnés bestående verk är hans geniala klassifikation av växt- och djurriket, som bringat ordning och reda i naturen världen över. Gud skapade och Linné ordnade. Ja, det har vi hört och så var det på den tiden. Linné tvivlade aldrig på Guds existens och dennes roll som Skapare.
Men man kan ändå ana att han med åren blev något fundersam om sammanhangen i naturen. Men det var först under 1800-talet och med Darwin som Guds skapelseinsats tonade bort. I vart fall i vetenskapliga kretsar.
Linné satte två latinska namn på varje art vilket blev till ett biologins världsspråk. Nedtecknat i den berömda boken Systema Naturae som ständigt omarbetades, från den 11-sidiga upplagan i 30 ex 1735, till den 3 000-sidiga långt senare. Som ett kuriosum kan nämnas att ett ex av den första upplagan såldes på auktion år 2003 för 3 miljoner kronor.
Kontroversiell lära
Linné fascinerades av det faktum att även växterna har sexualitet. Honorgan (pistill) och hanorgan (ståndare) är fortplantningsorgan som leder till att även växter får barn. Det vill säga nya plantor från de frön som produceras. I en annan bok skrev Linne "att om våren gå djuren i brunst och kärleken angriper även själva växterna". Växterna har kanske också känslor.
Indelningen av djurriket i sex klasser blev betydelsefullt, men kontroversiellt eftersom han i den första klassen förde in människosläktet, Homo. Att betrakta människan som ett djur var på den tiden laddat. Men Linné hade ju rätt.
Linné var också en skicklig och omtyckt läkare. Under några år i slutet av 1730-talet hade han en blomstrande praktik i Stockholm och var läkaren på modet i högreståndskretsar.
Han föreläste senare för sina studenter om sexualiteten på ett mycket naturligt och avspänt sätt, där allt benämndes vid sina rätta namn. Med förklaringar på hur och när människan har sex. Föreläsningarna sammanställdes senare i den lilla boken "Om sättet att tillhopa gå", en poetisk rubrik för det mest intima hos människan.
Biologins Mozart
Nej, Linné var sannerligen inte pryd. Det införde religionen när sexualiteten belades med moraliska restriktioner. I en annan bok "Om ett naturligt levnadssätt" skriver han om människan: "Att hava kärleksumgänge två gånger i månaden, eller på sin höjd i veckan, skadar icke, under lika förutsättningar." Det sista är intressant, jämställt mellan man och kvinna.
De sista åtta åren fram till sin död den 10 januari 1778 var Linné ganska krasslig. Men ännu 1772 är han rektor för Uppsala Universitet. Han håller då ett uppmärksammat tal om "Naturens ljuvligheter".
Här talar han om växtriket som täcker hela det torra jordklotet och förmänskligar växterna på ett lustigt sätt. Gräsen är Allmogen, örterna Noblessen, träden de Förnäme, taggiga buskar Soldater, ormbunkarna är Nybyggare, mossorna kallas Slafvarne och svamparna får fräckt nog benämningen ett Ströfvande pack.
Nyligen visades ett TV-program där Linné beskrevs som biologins Mozart. Visst finns det likheter: kreativa, intensiva, ambitiösa och med stort självförtroende. Båda världsberömda genier.
Men Linné behöver inte jämföras med någon. Han står på egna ben med sin unika och tidlösa gärning. Och vi har ett viktigt arv att förvalta.