Makten över maten blir viktigare
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den sistnämnda handlar framför allt om kraftigt höjda priser på livsmedel och drabbar än så länge mest den fattiga världen. När priset på en basvara som ris fördubblas, tvingas många hushåll dra ner konsumtionen från en redan låg nivå. Två-tre mål om dagen blir ett.
Löser vi en kris, tycks vi skapa en ny. När vi börjar köra på etanol, ökar det konkurrensen om jordbruksmarken och driver upp livsmedelspriserna. Energigrödorna tär också på miljön och vattentillgångarna. En annan förklaring till matkrisen är att hundratals miljoner asiater fått råd att äta sig mätta.
Matpriserna stiger
Då räcker de tillgängliga livsmedlen inte till för både inhemsk konsumtion och export. Det uppstår en brist och priserna stiger. När man minskar svälten i ett område, ökar den på andra håll i världen.
En del bedömare tycks anse att matkrisen bara är tillfälliga anpassningsproblem och att marknadskrafterna snart kommer att fixa det hela genom ökat utbud. Somliga ser rentav matkrisen som en ny chans för världens fattiga, som till stor del lever på jordbruk. De höjda matpriserna kommer att öka intresset för att satsa på jordbruket i utvecklingsländerna och småodlarna kan öka sina grödor för avsalu och få in kontanter.
Sant är att det, än så länge i alla fall, finns livsmedel så det räcker till alla. Om inte hamstring och spekulation tillfälligt tömmer lagren.
Stadsjeeparna fyllda med ris
I USA har storköpskedjor börjat ransonera ris, med påföljd att amerikaner som klarar sig med några paket Uncle Ben´s i månaden fyller stadsjeeparna med fyra säckar ris. Marknaden kommer säkert att se till att det finns livsmedel för alla som har råd att betala vad de kostar. Även om befolkningen växer.
Frågan är hur det går för dem som inte har råd att betala. Vem kommer att tjäna och förlora på matprishöjningarna? Och vem får makten över maten i framtiden?
Saudiarabien har redan börjat köpa upp risodlingar i Thailand för att säkra tillgången på ris för sin egen befolkning och för att sälja vidare till andra köpstarka länder i Mellanöstern. Kanske också använda riset som politiskt påtryckningsmedel. Ryssland har stora möjligheter att snabbt öka livsmedelsproduktionen och lär inte dra sig för att använda maten som ett nytt oljevapen.
Vad har ekonomiskt och politiskt marginaliserade afrikanska småbönder att sätta upp mot multinationella företag och/eller stater som vill åt deras mark för att odla mat eller energigrödor i stor skala?
Skövlar Amazonas
Inte ens starka och progressiva som regeringar som Lulas i Brasilien orkar stå emot trycket. Härom veckan avgick den stridbara miljöministern Marina Silva i protest mot att jordbruksindustrin tillåts fortsätta att skövla Amazonas i stället för att utnyttja den befintliga jorden bättre.
Livsmedelskrisen förvärras av det kommersiella rovfiske som pågår runt om i världen och som håller på att slå ut hela fiskarsamhällen på Afrikas västkust. Trots försök till internationell reglering av fisket, hotas den viktigaste proteinkällan för många miljoner människor.
När det gäller jordbrukslivsmedel har regleringarna mest gått ut på att skydda bönderna i den rika världen. Det systemet har överlevt sig självt, men blir det verkligen bättre om vi lämpar över hela ansvaret för vårt dagliga bröd på marknaden?
Vi har redan sett social oro och kravaller i matkrisens spår. Utan en rättvisare fördelning, lär det bli ännu mer av det slaget framöver.