Maktlös blev meningslös
Foto: Peter Arwidi / SCANPIX /
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I en demokrati kan det vara skadligt om det aldrig blir maktskifte - det kan leda till stagnation; både inom det regerande partiet och i politiken.
Det finns kommuner i Sverige som dominerats av ett parti mycket länge. I Nacka har exempelvis moderaterna styrt i olika koalitioner i 38 år och haft samma kommunalråd i 26 år. Erik Langby har gjort mycket spännande i sin hemkommun men det är inte nyttigt med ett så långt oavbrutet maktinnehav.
I rikspolitiken var det därför maktskiftet 2006 mycket bra. Dock verkar socialdemokraterna inte riktigt göra läxan som väljarna gav dem. De uppträder som om de fortfarande är dåliga förlorare - konstruktiva lösningar för att åter få väljarnas förtroende verkar inte vara melodin i högkvarteret just nu.
De socialdemokratiska toppolitiker tar till brösttoner om allt. Ekonomiska talespersonen Thomas Östros är bäst på att vara förorättad i sin retorik. Det är alltid katastrof, oavsett vad regeringen hittar på. I flera veckor, om inte månader, har Östros efterlyst pengar till kommunerna. När så regeringen i veckan berättade att vårbudgeten skulle innehålla sådana satsningar var det återigen för lite, för sent och ogenomtänkt.
Socialdemokraterna skulle kunna ha sagt att det i och för sig var betydligt mindre än vad de själva skulle ha satsat, men att det var för väl att regeringen äntligen lyssnade på dem. Östros skulle kunna ha fått det till att det var hans förtjänst. Nu blev det mer hans förlust, rent kommunikativt.
Aftonbladet presenterade i onsdags en förtroendemätning där Mona Sahlin kom näst sist bland partiledarna. Bara Lars Ohly har mindre förtroende än Sahlin. Det om något borde få socialdemokraterna att tänka om.
Senaste tidens mest pinsamma fadäs är dock hur Mona Sahlin och partisekreteraren Ibrahim Baylan behandlade LO-ledaren Wanja Lundby-Wedin. Man kan vara mycket kritisk till hur hon skött styrelseuppdraget i AMF-pension, men att skylla egna tillkortakommanden på LO-basen är lågt. När opinionsmätningarna visade att moderaterna är större än socialdemokraterna gav Sahlin och Baylan Lundby-Wedin hela skulden. Det är allt annat än gott ledarskap.
Väljarna är inte dummare än att de förstår att klarar man inte oppositionsledarrollen klarar man inte heller statsministerrollen. Mona Sahlin bör öva på den första om hon siktar mot den andra.