Margareta Winbergs klassresa
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Från den lilla ettan i Trollhättan till Rosenbad och ambassadörschateau i Brasilia. Från barnhemsbarn och styrelseledamot i kvinnoklubben i byn Nälden i Jämtland till vice statsminister. Kvinnor kan, brukar det heta. Här är beviset om nu någon tvivlat. Margareta Winbergs klassresa är hoppfull för alla tjejer som vill påverka sitt samhälle.
Kompromisslös socialdemokrat
Pappa Gunnar var slipare och en övertygad och kompromisslös socialdemokrat. Ordförande i Metallklubben med förkovringskurser på Brunnsviks folkhögskola. Dotter Margareta matades med klasskampen varje dag vid köksbordet, men ville revoltera. Gå sin egen väg, bestämma själv.
Hon hade dessutom, berättade hon vid ett besök i Visby nyligen, fått höra hemma att lärare röstar på folkpartiet. Hon blev lärare, men inte folkpartist. Med pappans för tidiga död blev orättvisorna i samhället tydliga. Hon började tänka och den politiska vägen blev självklar.
Jag känner igen detta från min egen hembygd i Västergötland. Lärare var per definition folkpartister. Det sågs till och med som status att vara folkpartist, men tiderna förändras. Det sociala arvet styrde vilket parti barnen skulle rösta på. Hur starkt är detta sociala arv idag?
Margareta Winberg berättar sitt liv från a till ö. Nåja, än är det en bra bit kvar till ö. Hon ger många intressanta interiörer från den långa politiska resan. Både Ingvar Carlsson och Göran Persson får sina slängar, mest den sistnämnde förstås.
Vad feminism är
Till exempel när han kallar in henne och öppnar mötet med: "Ja du, det finns ett vackert residens i Sydamerika!" Så okänsligt kan man alltså göra sig av med en nära medarbetare. Det var bara att packa och ge sig av till Brasilia för att bli ambassadör och främja svenska intressen därstädes.
Att Margareta Winberg brinner för kvinnofrågor och jämställdhet blir tydligt i boken, där det finns mycket att hämta. Själv får jag den första begripliga definitionen på feminism: "Att vara feminist är att se orättvisan mellan könen och vilja göra något åt den." Enkelt hopsnickrad, under tiden som ordförande i kvinnoförbundet, tillsammans med ständiga följeslagaren Pia Enocksson.
Här finns roliga avsnitt om kamp för djurskydd tillsammans med Brigitte Bardot och om erotik i Riksdagen. Frågor som kittlar. Insyn i hur det gick till när apartheid föll i Sydafrika och den känsliga EU-frågan där Margareta Winberg modigt vågade stå för sin skepsis. Rakryggade politiker blir respekterade av folket, men får också hugg och slag, inte minst i media.
Beskrivningar av de många mediadreven, i Expressen inte minst, är ingen rolig läsning. Man skäms som medborgare och undrar, finns det ingen självsanering inom media.
Under besöket i Visby gjorde Margareta Winberg ett par avslöjanden. Dels att hon efter Brasilia sökt ambassadörsposten i Oslo, dels att hon övervägt att lämna partiet. Oslo fick hon inte. Vilken miss av Bildt, för en mer allsidigt kompetent ambassadör får nog UD leta efter. Då sa hon rakryggat upp sig från den så kallade elefantkyrkogården på UD för att kunna göra annat. Bland annat komma närmare Gotland med ordförandeskapet för Svenska Spel.
En viktig kvinnohistoria
Men att överväga att lämna sitt parti är mera svårförståeligt, även om Göran Perssons många okänsliga utfall har påverkat. Ideologin och vad ett parti innerst står för borde vara det avgörande. Och så blev det, Margareta Winberg är kvar i stallet.
Detta är en intressant och lättillgänglig bok om svensk politik. Av en kvinna, vilket är sällsynt, och därmed särskilt viktig för historieskrivningen.