Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Midsommar - sol och det som kallas vackert väder eller inte - är en av årets stora festhelger, kanske den allra största. Och helgen har i Sverige tydligen anor från 500-talet. Tidigare var den "fast" i almanackan, nu ligger den i anslutning till ordinarie veckohelg för att några tyckte att de fasta dagarna bidrog till obalans i förhållandet mellan ledighet och arbetstid. I år ligger midsommarhelgen bara en dag "fel". Johannes Döparens dag, som egentligen är midsommardagen, infaller på söndag. Det är alltså den dagen som ursprungligen styrde helgen, inte att sommarsolståndet inföll på den ordinarie midsommarafton.Onödigt vetande eller inte, så kan det ibland vara en fördel att ha bakgrunden klar för sig, och de här uppgifterna har jag hämtat ur Nationalencyklopedin.I andra källor finner jag att midsommarfirandet länge varit kontroversiellt i Sverige i den bemärkelse att det funnits en tendens till alltför häftigt firande. Jan-Öjvind Swahn berättar om detta och hur firandet ständigt förändrades för att "undgå överhetens ingripanden och förbud".Även idag kritiseras firandet, och detta på grund av den stökiga karaktär som ofta följer främst beroende på överkonsumtion av alkohol.Jag skulle hyckla om jag inte erkände att vi är många som där har anledning att begrunda vårt eget firande genom årens lopp. Förhoppningsvis har det kommit mer klokhet med åldern, men att fira midsommar utan sill, färskpotatis och nubbe ser jag som otänkbart.Och då är det ett sätt att föra traditionen vidare, eftersom midsommaren fordom innebar att arbetarna bjöds på sill, öl och nubbe. (För min egen del är ölen på årets midsommarbord ersatt av gotlandsdricke, som jag tacknämligt fått av vänner med känsla för gotländska traditioner.)Egentligen har jag bara ett budskap med den här texten:Glad midsommar! Och fira helgen med måtta - det är bäst för alla.
