Medelhavsunion - projekt för hela EU

Gotland2008-08-04 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Lyckliga är de som lever och dör i solen. Står det på en platta på stadsmuseet i La Ciotat, en liten fransk stad vid Medelhavet nära Marseille. Ett Uddevalla i Frankrike, fast från hellensk tid, med ett skeppsvarv från 1622 som kom upp i dryga 200 000 tonnare innan det gick i däck i slutet av 1980-talet. Den livliga sjöfarten på Medelhavet och närheten till den jättelika hamnen i Marseille garanterade efterfrågan under de goda åren.
Nu är turism den dominerande näringsgrenen för de 30 000 invånarna. I den litet nergångna medeltida stadskärnan, som liknar Gamla stan i Stockholm, bor mest araber. Med fransk välfärd, behagligt klimat och underbart vackra omgivningar är La Ciotat säkert en plats där man kan leva och dö lycklig.

Kroniskt demokratiunderskott
Det ödet är inte förunnat alla människor som bor längs Medelhavets stränder. De så kallade Maghreb-länderna (Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen) är visserligen inte lika fattiga som länderna söder om Sahara, men de lider av ett kroniskt underskott på demokrati och mänskliga rättigheter.
I Egypten har Hosni Mubarak med hjälp av amerikanska pengar styrt landet med järnhand sedan 1981.
I Gaza är 1,5 miljoner människor instängda på en yta stor som en tredjedel av Ölands. Israel ockuperar Västbanken och östra Jerusalem och behandlar sin egen arabiska befolkning som andra klassens medborgare. Libanon lamslås av etniska och religiösa motsättningar, och Syrien är en stenhård parti- och familjediktatur.
Balkan har långtifrån hämtat sig efter krigen, och i Turkiet försöker militären och den gamla västsinnade eliten att störta den demokratiskt valda regeringen.
Frankrike känner i kraft av sitt geografiska läge och som gammal kolonialmakt i området ett särskilt ansvar för EU:s södra front. Som ordförandeland har man blåst liv i planerna på en särskild union för länderna runt Medelhavet, och i samband med toppmötet i juli hade man lyckats samla ledarna från alla länder runt Medelhavet, vänner som fiender. En diplomatisk bragd, om inte annat.
Den tilltänkta Medelhavsunionen skulle bara omfatta EU-länderna vid Medelhavet, men betalas av hela EU. Det är ett skäl till att man i norra Europa ser med viss skepsis på projektet. Fransmännen har alltid varit duktiga på att sko sig på EU. Vingårdarna i Provence påminner om vart en en stor del av EU:s budget tagit vägen. Nu skulle EU också få betala Frankrikes förbindelser med gamla handelspartners och finansiera president Sarkozys drömmar om ett nytt, franskt, romarrike.

Städa framför egna trappan
Om det är mänskliga rättigheter EU vill värna, borde man börja med att städa framför den egna trappan. Länder som till exempel Frankrike, Italien och Grekland välkomnar inte precis flyktingar och tar dåligt hand om redan etablerade invandrare.
Som inrikesminister ville Sarkozy "spola gatorna rena med brandslangar" när invandrarungdomar från Nordafrika revolterade i Paris förorter. I Italien har Silvio Berlusconi inlett en vendetta mot romer och andra invandrare. Greklands hantering av flyktingar har länge varit usel.
Det är mycket som talar för ett utvidgat ekonomiskt, kulturellt och politiskt samarbete mellan EU och länderna runt Medelhavet. Men ett sådant innebär med nödvändighet att också människor får röra sig friare i området.
Tanken är kanske att migranterna från Medelhavets södra och östra stränder ska lotsas vidare till norra Europa, medan varorna landar i Marseille och andra franska hamnar?
Det är nog bäst om Medelhavsunionen blir ett projekt för hela EU och inte stannar vid nykoloniala drömmar.

Läs mer om