Mentorer är viktiga som förebilder

foto: hasse holmberg/scanpix

foto: hasse holmberg/scanpix

Foto: Hasse Holmberg

Gotland2008-08-28 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förra veckan började höstterminen. Vår yngsta dotter Julia började ettan med nytt klassrum, ny fröken och spänd förväntan. Första dagen hade hon packat sin skolväska helt själv med två böcker, en om hästen Vitnos och en som handlar om Panterkatten Fräs. Dessa böcker har hon tänkt att hon ganska snart själv skall kunna läsa. Julia kan inte läsa, men eftersom hon har börjat ettan är hennes förväntan att hon nu snabbt skall lära sig läsa.
Det är ett exempel på hur ett barn kan se fram emot skolstarten. Carl som just har börjat åttan är inte lika positiv. När jag frågade honom om det fanns något positivt med att börja skolan igen fick han tänka innan han kunde ge ett svar. Något som är riktigt roligt fanns inte förutom kompisar och idrottslektionerna. Klassen är ny och omgjord för andra gången sedan de började sjuan, nu skall allt bli bättre (samma argument som förra gången).
Med dessa lite negativa tankar i huvudet deltog jag på en utbildningskonferens för SLU Alnarps utbildningar, för att diskutera framtidens utbildningar och arbetsmarknad. Sista inspelet den dagen gjordes av två unga killar som pluggar på Chalmers och Göteborgs universitet. De gav oss hopp om framtiden. Farid Nolen och Ismail Pelaseyed berättade för oss om hur de började fundera över varför allt färre valde att plugga matte.
De besökte extremt invandrartäta gymnasieskolor där de fick komma in och möta eleverna i klassrummet. De kunde berätta om sig själva och varför de pluggar. Men framför allt erbjöd de eleverna mentorskap i matte. Eleverna fick frivilligt skriva upp sig på listor. Isen var bruten och kontakter etablerades mellan mentorer och adepter.

Måste vara roligt
Det öppnade sig en ny värld för många av adepterna, inte hade de trott att de kunde bli duktiga i matte. Att se sig själva gå vidare med universitetsstudier var för de flesta en utopi innan mentorprogrammet drog i gång. När killarna beskriver varför detta gett så bra resultat lyfter de fram vikten av förebilder, någon som kan vittna om att detta är möjligt. Men också någon som förklarar tills jag förstår.
Flera av adepterna har efter gymnasiet valt att plugga vidare på Chalmers eller andra universitet. När jag själv gick i skolan handlade det mycket om att plugga in fakta och kunna utantill, sen fick vi betyg på hur bra vi hade lyckat att lära oss allt utantill. I dag är synen och läroplanen en annan vilket inte minst killarna från Chalmers vittnade om, de uttryckte det så här: "Det handlar inte om att kunna matte, det handlar om att lösa problem". Min egen filosofi är att det måste vara roligt annars gör man inget bra jobb, det gäller vuxna på jobbet men också barn och ungdomar i skolan.
Julia har roligt i skolan och lär med glädje, utmaningen blir att hålla den glädjen vid liv så att den finns där även när hon går i åttan. För Carls del fick jag ny inspiration och nytt hopp när jag lyssnade på Chalmerskillarna, kanske vi kan hitta någon sportintresserad kille eller tjej som kan fungera som förebild där vi föräldrar inte räcker till.

Läs mer om