Minnet av Bergman nu värderat
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ströva på stranden där han gick och svor och skrattade åt omvärlden.
Se en film i hans egenhändigt byggda biograf.
Sitta på toaletten där han har suttit.
Ni fattar.
Det här har många fattat för länge sen men den svenska regeringen tycker inte att den svenska regeringen ska äga hus. Punkt.
Som om det var ett hus vilket som helst.
Men det är ju såklart inte svenska regeringen som behöver äga huset. Bergmanstiftelsen på Fårö är den i mina ögon mest lämpliga ägaren.
Men visst önskar man att den anonyme köpare som ropade in mycket av Bergmans pinaler på auktionen på Bukowskis, ska visa sig vara en Karl-Bertil Jonsson som även köper huset vid Hammars. Där plockar han eller hon sedan tillbaka sakerna från auktionen, presenterar sig för stiftelsen och säger Hej, vill ni vara med?
Eller valfri variant på detta scenario.
Ingmar Bergmans värde går inte att mäta. Vi verkar inte fatta det i Sverige, trots att så många har skrikit ut detta både högt och desperat sedan han dog och det började talas om hur hans minne skulle förvaltas.
Men de som inte trodde på alla de som har skrikit har nu fått ett fullt mätbart bevis på exakt hur mycket pengar Bergmans minne är värt. Frågan är nu om minnet ska bli tillgängligt för några få stenrika som har råd att köpa hans grejer, eller om minnet ska vårdas mer kollektivt och komma fler till del.
Jag röstar för det senare, även om det är för sent.
Jag hoppas fortfarande på Sagan.