Missnöjet finns kvar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Och man funderar då över, varför denna så markanta ändring sedan valresultatet? När man sökte orsaken till den socialdemokratiska valförlusten, var det en hel rad orsaker som angavs.
Främst att Persson-regeringen inte hade klarat att skaffa fram jobben. Det var Göran Perssons stöddighet. Det var hans föga diplomatiska åtgärd att i valrörelsens slutskede etablera sig som godsägare i Sörmland!
En högst tänkbar orsak, men som hörts väldigt lite om, är att ett stort antal väljare inte ville acceptera att inkomstklyftorna mellan medborgarna hade tillåtits växa. Och det inte lite heller, under ett långt majoritets- och regeringsinnehav av socialdemokraterna.
Valresultatet var en kraftig missnöjesyttring helt enkelt! Men varför röstade då de missnöjda inte med vänsterpartiet frågar många? Det hade väl legat närmast till hands?
Timid söndagsskollärare
Jo, det kan vara så här: vänsterpartiet dras ännu med sin Stalin-belastning. Och när då samtidigt våra svenska moderater skickar fram en ny ledare. En ny ledare som i jämförelse med de tidigare av till exempel Gösta Boman-modell, ter sig och uppträder som en timid söndagsskollärare. En som säger sig företräda ett "nytt arbetarparti", lovandes guld och gröna skogar.
Då blev det många av de missnöjda, som inte tvekade ta det där som jag ibland brukat kalla för "politiska trestegshoppet". Och nu har de ångrat sig, för det blev ju ingen söndagsskolfest, minsann. Och det är ju detta som ger de nya opinionssiffrorna!
Missnöjda finns kvar
Men det finns missnöjda kvar, de tenderar bli allt fler. De är framförallt yngre människor, som inte känner av den Hitler-belastning som de borde, men den epokens illgärningar ligger för långt tillbaka i tiden. Att det är Sverigedemokraterna jag menar är väl klart för alla och här måste vi se upp!
Om vi vinner valet 2010, låt oss då inte fortsätta att konservera de fördjupningar av orättvisorna som vi upplever idag. Låt oss vänstermänniskor istället tala varmt för det solidaritetssamhälle, som för oss borde vara självklart.
Låt oss säga ett kraftigt nej till det klassamhälle som sakta är på väg smyga sig på oss om söndagsskollärargänget får fortsätta!