Mobbning en golgatavandring
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Detta är uppseendeväckande siffror, som borde leda till debatt och kraftfulla åtgärder. Mobbaren/förövaren måste lyftas fram som ett offer, eftersom det bakom beteendet finns förklaringar. Mobbning är ett rop på hjälp.
Arbeta förebyggande
Numera vet man att varje kriminell person kostar samhället tiotals miljoner kronor. Det är helt enkelt en bra affär för en kommun att arbeta förebyggande och i ett helhetsperspektiv. Samtidigt minska mänskligt lidande.
Offren, de som mobbas, hör vi oftare talas om. De hamnar också i ett utanförskap, men det tar sig för det mesta andra uttryck, som isolering, självdestruktion eller i värsta fall självmord. Vissa går till kriminalitet.
I somras såg jag en stark utställning i Domkyrkan om mobbning, Via Dolorosa. En utställning av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin. Hon som gjorde den uppmärksammade och omdiskuterade utställningen Ecce Homo i Uppsala Domkyrka 1998.
Då blev det liv, då höll ärkestiftets kyrka på att rämna. Hon väcker debatt och känslor genom ett dramatiskt övertydligt bildspråk. Därmed blir budskapet också tydligt. Men denna gång uteblir de häftiga debatterna. Kan det bero på att det bara handlar om barn?
Det är hoppfullt att kyrkan på detta sätt tar plats i samhällsdebatten. Att kyrkan kan spela en aktiv roll. Att kyrkan tar ställning i angelägna samhällsfrågor. Det borde intressera allmänheten och ha gett utslag i ett större deltagande i kyrkovalet.
En lidandets väg
Utställningen i Domkyrkan, Via Dolorosa, kopplar till Jesu golgatavandring. En lidandets väg. Parallellen är uppenbar. I båda fallen bär man själv sitt kors. I båda fallen står folkhopen och tittar på. I båda fallen är man övergiven. En golgatavandring som pågår varje dag i Sveriges skolor, i gotländska skolor.
Vid entrén till utställningen finns en skärm där besökande elever satt upp lappar med kommentarer. På en lapp står "Äntligen". Ja, äntligen är det någon som synliggör och tar ställning. Kyrkan i detta fall.
Lapparna uttrycker sorg och ilska, att något måste göras och en längtan efter kärlek. Självkritiskt står det på en lapp att jag var en av dem som tittade på. Någon har eftertänksamt skrivit: "Varför kan vi inte respektera de som inte är som alla andra." Lyssna till barn och unga, tänker jag. De är i verkligheten och säger sanningar.
På korset ropade Jesus till slut "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?" Två tusen år senare ropar elever i Sverige "Min skola, min skola varför har ni övergivit oss?"
Tyvärr finns det inga enkla lösningar för att komma till rätta med mobbning. Många lärare och annan skolpersonal lägger ner mycket kraft på sin skolmiljö, söker lokalisera mobbning och hantera den. Men tid och kraft räcker inte till.
Viktig valfråga
Neddragningar i barnomsorg och skola sätter sina spår. Detta är säkert frustrerande. Att tvingas se hur mobbning gror och fortgår. Att tvingas se hur elever mår dåligt utan att kunna ge det stöd man så gärna vill. Därmed faller ansvaret till slut på den politiska nivån där resurstilldelningen beslutas. Där de långsiktiga planerna läggs fast.
Inför valet 2010 måste partierna ta ställning och tänka helhetsperspektiv. Inse att allt hänger ihop. Satsningar på barnomsorg och skola lönar sig och är viktiga byggstenar i ett medmänskligt samhälle. Därmed kan också mobbning angripas effektivt.
Väljarna väntar otåligt på tydliga besked från partierna.