Mona Sahlin hade lärt av läxan
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vis av förra årets bleka framträdande valde Mona Sahlin därför att i år ta den församlade presskåren med storm och ge förhållandevis klara besked i ett par tre frågor.
Den första gäller fastighetsskatten. I detta kopierande alliansens val av utspelsplats 2006. Förslaget är också i mycket en kopia av den gällande ordningen. För de enda konkreta förändringar av alliansens nya kommunala fastighetsavgift som Mona Sahlin presenterade var att införa en särskild fastighetsskatt på hus som är taxerade till mer än 5 miljoner kronor och en utökning av begränsningsregeln för hushåll med låga inkomster.
Det man ändrar på är alltså i storleksordningen en procent av den här beskattningen. Inte mycket att komma med efter den tuffa kritik partiet framfört om samma skatt för "slott och koja". Eller mycket skrik för lite ull... Med en så begränsad opposition har regeringen inte mycket rädas.
Utöver denna, närmast randanmärkning, säger sig socialdemokraterna även vilja ta bort den särskilda ränteskatten på uppskov. De skall bara hitta en finansiering först. Här kan vi bara säga: Lycka till, och välkomna tillbaka när det är ordnat!
Överens om FRA
Mona Sahlins andra huvudpunkt vid pressframträdandet var beskedet att hon är överens med miljöpartiet om att avskaffa FRA-lagen. Ett besked som naturligtvis är taktiskt betingat eftersom socialdemokraterna också inser att någon form av signalspaning måste finnas. Den största framgången i detta ligger väl snarast i att hon fått med sig miljöpartiet vilket torde borga för att det nu blir Maria Wetterstrand & co som utsätts för svekdebatt. Och vänsterledaren Lars Ohlys tankar om uppgörelsen lämpar sig knappast i tryck. Utredningen borde dock redan den nuvarande regeringen kunna tillsätta.
Nyttig konkurrens
Sahlins tredje område gällde förslag för den grupp människor som av olika skäl står allra längst från arbetsmarknaden. Det är människor som inte nåtts av regeringens mer generella politik och som drabbas av de hårdare krav som ställs och de sänkta ersättningarna.
Som politisk angreppspunkt är detta inte oävet och här har regeringen all anledning att skärpa sig. Men om det är med socialdemokraternas väldigt individualiserade politik, den har ju misslyckats förut, är högst osäkert. Nyttig konkurrens innebär utspelet hur som helst. Och det är väl just det oppositionen är till för!