Moralisterna värre än sexkunderna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att siffran är fantasier är ändå uppenbart. 500 000 delat med Västeuropas invånareantal innebär cirka 1 170 traffickingoffer på en miljon själar. För Sveriges del cirka 11 000 varje år. Om Lindgren jämför den siffran med den även hos Ecpat starkt överdrivna siffran 400-600, så borde han inse absurditeten i den, men åberopar den ändå som fakta.
Överdrivet om traffickingoffer
Han måste bestämma sig. Är det 11 000 eller 400-600 traffickingoffer i Sverige varje år han tror på (i Holland anger Dutch national raporteur cirka 100-600/år, så påståenden om högre nivåer i vissa "prostitutionsländer" funkar inte).
Att bara referera till rikskriminalens rapporter visar ingenting. Referera istället de siffror som finns, som Agneta Lindelöf gör för åren 2002-2006, nämligen totalt 15 rättsfall, av vilka kvinnor i fyra(!) uppger att de förts hit för prostitution mot sin vilja.
Jag vill också rekommendera Lindgren att läsa rapporten från prostitutionskonferensen i Stockholm 16-17 okt i år. Där slås det fast, att vår forskning kring detta är så dålig, att vi inte vet nånting. "Istället har man fortsatt att utforma sociala insatser baserade på antaganden om vad prostitution beror på och har för konsekvenser". Det vill säga exakt det som Lindgren gör. Ogrundade antaganden.
2/3 fungerar bra i prostitution
Intressant är också att Spanger pekar på hur prostitutionsfrågan används i självgynnande syften av "myndigheter och semioffentliga aktörer" (typ Ecpat, min kommentar), och att danska kriminalpolisen ställer sig frågande till den uppblåsta traffickingstatistiken, då de finner så få offer.
Det konstateras också, att de sexarbetare som färgat vår bild är de som hamnar inom den "kliniska" världen. En absolut inte representativ del av verkligheten.
Ingen förnekar att det i prostitution, precis som i andra yrken, finns de som inte passar där, och som mår dåligt av det. Men Vanweesenbecks stora undersökning slår fast att 2/3 fungerar bra i prostitution, 1/3 får olika problem. Louise Eek är inte representativ för alla, liksom inte heller Ingegerd. Men Ingegerd är representativ för många fler än Eek.
Jag blir inte heller förvånad över att Lindgren uttrycker "en stilla undran" kring Ingegerd, vilket visar att han inte ansett sig behöva lyssna till inslaget. Ingegerd är pensionerad, och sa i telefon om påståenden som Lindgrens, att "det är inte sant". Hon har tillsammans med andra sexarbetare varit aktiv för dessas rättigheter sedan början av 1970-talet.
Lyssna på sexarbetarna
Lindgrens 16 år av ideologisk övertygelse väger lätt mot Ingegerd Granath, som kämpat många fler år för att prostituerade inte ska patroniseras och mot sin vilja "hjälpas" av medelklassaktivister av Lindgrens slag. Demokratin ger honom rätt att ha sin tro, men den ger honom inte rätt att pådyvla den på dem som inte vill ha den.
Jag rekommenderar Lindgren att ta kontakt med SANS, de svenska sexarbetarnas organisation, och höra vad de har att säga. Han kommer att få veta att hans gelikar upplevs som större problem för de prostituerade än deras kunder.
Varför ska sexarbetare behöva arbeta under arbetsrättsliga förhållanden som industriarbetare på 1800-talet, bara för att självutnämnda "beskyddare" anser sig ha rätt att diskvalificera människors ömsesidiga överenskommelser?