Mot en krympande demokrati
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det handlar, för mig, om förutsättningarna för det demokratiska samtalet och att grunden för detta ska vila på nån sorts saklighetsgaranti.
På DN Debatt förklarar medieforskaren Thomas E Patterson från Harvard att "En framtid utan tidningar innebär också en framtid utan nyheter". Att tidningsdöden inte bara drabbar en konservativ bransch som inte hängt med i utvecklingen och sitter och surar för att ingen köper deras (pappers)tidningar.
Det skulle ju faktiskt inte spela någon principiell roll om de nya medierna tog över från "gammelmedierna", om det vi gör, gjordes av någon annan, i en annan form.
Problemet är bara att det inte är nyhetsjakt och kritiskt granskande som bygger webbsajter eller tv-program. Där ska det gå snabbt och helst ska budskapet bygga på en konflikt som är väldigt tydlig, helst svartvit, utan nyanser.
Det kan vara roligt och lärorikt det med, jag är inte emot yta och underhållning på något sätt. Men det får inte vara det enda som erbjuds för att skapa min bild av verkligheten.
Det gamla hederliga hantverket: journalistiken, måste fortfarande vara grunden i nyhetsförmedlingen, oavsett på vilken arena resultatet presenteras.
Nästa spaning handlar om folkstormar. Är det något som medierna älskar så är det att ge röst åt folkliga uppror. Folkstormen behöver inte vara stor för att få utrymme.
I tidningen Journalisten läser jag ett reportage om hur många "folkliga" uppror är medvetet planterade och styrda av särintressen. Att nyhetstips ofta har en avsändare som har ett egenintresse är inget nytt men hur många läser debatter och insändare från "vanligt folk" med detta i bakhuvudet?
Calle Norléns krönika i gårdagens DN var nästa del i den tidsanalys som byggdes fram inför mina ögon. Han är trött på att ALLT måste vara trivialt och lättsamt. Att ingen får vara duktig på något och briljera med kunskap mot dumhet.
Jag läser och njuter.
Den sista pusselbiten kom i TV4:s Nyhetsmorgon. Psykologen David Eberhard som skrivit boken "Ingen tar skit i de lättkränktas land". Han vågar ta upp det känsliga ämnet om ett folk som blir djupt kränkta av minsta lilla motgång. Bussen kommer inte och vi tar det personligt.
Det krävs mod för att ropa på mer allvar och mer personligt ansvar i en tid då allt ska vara tv-mässigt, kortfattat och gratis. Hur modiga är vi egentligen?