Under sommaren har debatten om turismen på Gotland fått genomslag även i riksmedia. Tydligen har bägaren runnit över, och det sägs att vi gotlänningar är trötta på massturismen.
Jag tror att den bilden milt sagt behöver nyanseras. Det finns säkert gotlänningar som anser att vi har för många besökare vissa perioder, men att något skulle ha hänt den senaste tiden som gjort att vi nu vill stoppa turismen stämmer knappast.
Själv har jag svårt att föreställa mig hur Gotland skulle vara utan alla som på sommaren, men även övriga delar av året besöker vår vackra ö. Vi skulle definitivt inte ha Sveriges lägsta arbetslöshet.
Bostadsmarknaden skulle kanske likna den som syns i vissa andra delar av Sverige med förfallna och öde hus som säljs för en spottstyver, och fastighetsvärderingar som gör det omöjligt att få lån för nybyggnation eller ens renovering.
Hur nöjes- och kulturutbudet skulle se ut kan jag inte ens spekulera i. Visst har turismen baksidor, men mycket av det vi tar för givet har vi turismen att tacka för.
Samtidigt måste vi fortsätta att jobba med att göra turismen mer hållbar. Slitage på infrastruktur och natur måste hanteras. Både ekonomiska och andra fördelar med turismen behöver i ännu större utsträckning komma alla gotlänningar till del.
Vi behöver också fundera på vad som händer när attraktioner och besöksmål börjar komma upp i prisnivåer som en vanlig gotlänning inte har råd med. Vad händer i ett samhälle där inkomstskillnader mellan besökare och bofasta blir väldigt stora?
Turistskatt eller turistavgift är något som har nämnts i debatten. Oavsett hur pengarna tas in så tror jag att det är nödvändigt att besökare i högre grad är med och bekostar slitage, men även höjning av nivå på saker som renhållning och service.
En turistavgift som hjälper till att finansiera turismens kostnader kan bidra till att höja acceptansen för turismen och göra den mer hållbar.
En annan het fråga under sommaren har varit de problem som uppstått efter borttagandet av trafikljusen vid Gutebacken. Å ena sidan finns det mycket som talar för att Visby skulle bli en både trevligare och mer hälsosam stad om biltrafik antingen kan ledas om eller ersättas av andra trafikslag. En sådan förändring – som påverkar människors vardagsrutiner, men även säkerheten om det görs på fel sätt, behöver planeras noga.
I fallet vid Gutebacken har det blivit den ena ad-hoc-lösningen efter den andra utan att den kaotiska situation som ibland uppstår i korsningen verkar få någon lösning.
Så kan vi inte jobba om vi vill få acceptans för den trafikomställning som faktiskt är nödvändig. Som boende norr om Visby uppskattar jag inte heller att biblioteket och hamnområdet numera tidsmässigt är placerat någonstans i Västerhejde.
Det är kanske en förändring jag och övriga som bor norröver får acceptera, men utan att förstå VARFÖR man ska köra några kilometer extra får vi missnöje i stället för acceptans.