När pyromanerna ska släcka
USA:s utrikesminister Condoleezza Rice far som en tätting mellan krishärdarna i Mellanöstern för att försöka släcka de eldsvådor, som hon och president George Bush själva startat.
Foto: Ron Edmonds
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det brinner eller pyr från Turkiet i väster till Pakistan i öster. I Turkiet försöker den kurdiska PKK-gerillan provocera den demokratiska regeringen genom attacker från baser i det självstyrande irakiska Kurdistan.
De turkiska generalerna vädrar morgonluft och pressar premiärminister Erdogan att låta militären gå in i Irak. Något som skulle sätta den enda lugna delen av Irak i brand.
Irak fortsätter att vara ett öppet sår i Mellanöstern. Människor dör och lemlästas dagligen och flera miljoner irakier är på flykt. Den etniska rensningen fortsätter, med benäget bistånd av USA, som börjat uppföra stängsel mellan bostadsområden i Bagdad.
Iran starkare som stormakt
Förhållandet mellan den amerikanska ockupationsmakten och den irakiska regeringen blir alltmer irriterat. USA gillar inte att irakierna odlar egna kontakter med Iran och Syrien, och irakierna irriteras både av de amerikanska säkerhetsfirmornas framfart och att USA börjat beväpna milisgrupper, som ska bekämpa "al-Qaida".
Iran har genom regimskiftet i Irak stärkt sin ställning som stormakt i regionen. Detta i kombination med västs politiska påtryckningar och det militära hot iranierna anser sig vara utsatta för från USA och Israel har uppmuntrat de extrema krafterna i landet.
Den israeliska attacken mot en iransk kärnkraftsanläggning nyligen och den upptrappade amerikanska retoriken har ytterligare ökat spänningen.
I Afghanistan går inte mycket i rätt riktning just nu, även om Nato försöker framställa läget som hoppfullt. Regeringen i Kabul kontrollerar inte mycket mer än huvudstaden, knarkhandeln blomstrar och talibanerna opererar fritt över gränsen till Pakistan.
Blodbadet i samband med Benazir Bhuttos återkomst visar att säkerheten är dålig i hela Pakistan, inte bara i gränsområdena. Risken för att Pakistans befintliga kärnvapen hamnar i händerna på extremister borde oroa USA och Europa mer, än Irans eventuella framtida kärnvapen.
Palestinierna är nu utestängda
Syrien fortsätter att lägga sig i Libanons affärer, och efter den israeliska invasionen förra sommaren går det bakåt både med demokratin och ekonomin. Ännu svårare är det att se någon ljusning i konflikten mellan israeler och palestinier.
Palestinierna lever idag åtskilda i två områden, det Hamasstyrda Gaza och den Fatahstyrda Västbanken. Samtidigt fortsätter israelerna att annektera mark på Västbanken. Palestinierna är nu utestängda från mer än halva Västbanken.
USA:s utrikesminister Condoleezza Rice far som en tätting mellan krishärdarna i Mellanöstern för att försöka släcka de eldsvådor, som hon och hennes regering själva startat. Närmast siktar Bush & Rice på att ordna ett toppmöte mellan israeler och palestinier och andra inblandade i USA före jul.
Men ingen vet idag vilka ledare som kommer och vad de ska förhandla om. Den palestinske "presidenten" Abbas företräder inte ens hälften av palestinierna, och den israeliska regeringen kan inte göra några eftergifter, utan att spricka. En palestinsk stat kan inte upprättas på vad som återstår av Västbanken.
USA:s närvaro en belastning
Det mest positiva USA kan göra för Mellanöstern just nu är att sticka därifrån. Ju förr, desto bättre. USA:s närvaro i Mellanöstern utgör en belastning för de regeringar, som försöker ordna upp förhållandena, sinsemellan och inom sina länder.
Om USA sedan upphör med att stödja diktaturer och skicka vapen till Mellanöstern och tar avstånd från Israels ockupationspolitik, finns det hopp om fred och normalisering, även i denna oroliga del av världen.