KRÖNIKA
Efter 33 år på fastlandet packade vi resväskorna, fyllde flyttbilen till brädden och återvände till Gotland.
Det var ett av de bästa beslut min fru och jag tagit. Att återvända hem.
Nu har det gått 13 år sedan vi lämnade bruset på söder i Stockholm och hamnade i lugnet på Gotland. Ett annat liv, ett annat tempo.
Vi har inte ångrat flytten en enda dag, en enda stund.
Den här är den bästa plats som finns att bo och leva på.
Gotland passerade en milstolpe när 60 000-gränsen passerades i den senaste befolkningsstatistiken. Vi är nu 60 124 individer skrivna på ön. Så många har aldrig tidigare haft Gotland som sin fasta hemvist, även om det var nära 1945 då ön hade 59 505 boende. Men sedan gick det neråt igen. Ett tag kändes det som om befolkningen konstant var 54 000 vid varje räkning.
Men nu går det uppåt. Det känns, och det märks tycker jag att vi har blivit flera.
Att Gotland redan om fem år ska nå nästa magiska siffra – 65 000 – känns alltmer realistiskt. Speciellt när vi nu lever i en tid då allt flera söker sig från storstäder till landsbygden.
Gotland ökade sin befolkning med 0,7 procent från 2019 till 2020. Det var mer än riket, som ökade med 0,4 procent. Och det är inte så vanligt att det ser ut på det sättet. 1995 till 2020 ökade riket med 17,4 procent. Gotland med 3,4. Så visst pekar siffrorna åt rätt håll just nu. För Gotland.
När vi flyttade till Gotland lämnade vi vuxna barn på fastlandet. Vi levde då i tron att vi skulle bo på ön så länge vi var yrkesverksamma. Men flytta tillbaka och återigen bli gotlänningar i exil på fastlandet.
Men så blev det inte. Och så blir det inte.
Istället flyttade våra två barn efter oss till Gotland med sina familjer. Så nu har vi två blivit tio och därmed hjälpt till att få upp befolkningsstatistiken. Att ha det ena barnet med familj någon minut bort, och den andra på en kvarts avstånd har onekligen underlättat livet en hel del.
Jag tror att man som gotlänning ständigt längtar hem. Vi hade även under alla år på fastlandet ett fast boende på Gotland. Ett litet rött torp mitt på ön som var hemma för oss. Dit återvände vi varje jul, påsk och sommar. När vi var tvungna att åka hem var det alltid med en djup ångest vi körde ombord på Gotlandsbåten. Den ångesten är sedan länge som helt bortblåst.
Gotland har nu alla möjligheter att öka antalet invånare. Det går inte att locka med löner. Där kommer Gotland aldrig att kunna konkurrera med de stora regionerna. Men det finns så mycket annat.
Utsikt fungerar inte heller i långa loppet. För mig är närhet ledordet. Det är nära till allt. Det är nära till fastlandet. Det är snart nära till världen när vi får en färjeförbindelse till Tyskland. Vården är lättillgänglig, skolorna är bra. Det finns högskoleutbildning. För den som vill göra karriär finns det att attraktiva arbetsgivare. Restaurangerna och nöjeslivet håller toppklass.
Gotland är helt enkelt bäst.